En svacka

Igår var en dag jag helst vill glömma. Den försvann i smärtor och dimmor.
Sedan jag vaknade och hade ont härommorgonen har jag haft blödningar 2-3 ggr om dagen och därmed också smärtor.
Trodde det hade lugnat ner sig då det varit ganska lugnt ngn vecka.
Men ack nej.... när man tycker att det är lugnt får man sig en reminder att .. hallå.. koppla inte av och njut för då du.. då ska "vi" (smärtorna) påminna dig igen och plocka ner dig på jorden. Och jo, man faller med ett brak kan jag säga.

Så nu knaprar jag Ipren mest hela dagarna. Dämpar lite grand...

Tog iaf igårkväll en runda i parken med Lucas. Så skönt att komma ut och röra på "fläsket". Det blev en långsam promenad, det var varmt och Lucas är ju gammal så man får vara rädd om honom.

Blev förresten ca 5 cm som åkte av på håret i förrgår. Så nu är det lite drygt axellångt i blött tillstånd, och nuddar axlarna när det är torrt. Känns kort, så tur jag inte tog mer. Hade bara ångrat mig.

Idag ska jag försöka röja lite i vårt arbetsrum där jag/vi fortfarande har ouppackade flyttlådor. Inte klokt, men har bara inte haft lust. Vet ju inte ens hur jag ska inreda rummet när det blir tomt. 6 lådor kvar att tömma.

Kanske ska jag försöka ta mig en liten middagslur också. Ska ju jobba inatt.



En riktigt fin midsommar önskar jag er alla.

KRAM Cecilia



"Midsommarnatten är inte lång, men sätter många vaggor igång"