Meningen med livet

Meningen med livet. Ja, vad är det egentligen ?










För vissa är det att "skaffa" familj, barn och så småningom barnbarn.
För andra är det att skaffa så många status/fina prylar som möjligt.
För några är det att alltid var bättre än andra, ha större bil, finare hus, högre flaggstång, fler vänner, dyrare semesterresa till ngt riktigt exotiskt land.
För några är det att få leva friska och trygga i ett lugnt och harmoniskt liv.
Får några är det något helt annat.

Vilket liv är då det "rätta" ? ja det beror nog på vem du frågar. Fnns många olika svar på det.
Huvudsaken är att vi själv vet vad vi vill göra med just vårt liv.

För mig är det inte att skaffa barn, har inga egna, dock 4 bonusbarn. Många har svårt att förstå varför jag inte skaffat egna barn.
Många tycker att just skaffa barn är det viktigaste i livet.
De kan kläcka ur sig saker som,- innan man fick barn var ju livet meningslöst.
Oj då, tänker jag. Vad synd om dem om de haft ett sånt liv innan. Samtidigt som de ju talar om för mig att mitt liv är meningeslöst, barnlös som jag är.
Men, varför har du inte skaffat barn ? Det är ju därför vi är här på jorden för att föröka oss, ja så har någon sagt.
Men tänk när du blir gammal säger några. Ska du sitta där ensam ? Men om jag haft barn kunde det ju vara så att de bodde på andra sidan jorden och inte träffade dem så ofta.
Finns t.o.m de som uttryckt att det är okvinnligt att inte skaffa barn ??!!??!?!.... Va ?
Varför jag inte skaffat barn är min ensak. Kanske jag inte kan/kunde få barn, kanske jag inte ville få barn. Det vet bara jag.

Fina prylar då... hmm ja det är ju en smaksak. Det den ena tycker är fint ogillas av nån annan. Jag köper det jag gillar och är nöjd med det. Bryr mig inte om vad andra tycker om det.

Ha flest vänner - ja, vad är en vän ?
Ytligt bekanta klassas som vän av några, riktigt nära vänner har nog det flesta bara några stycken, men det är ju vad jag tror.
Jag har hellre några få nära vänner än många ytligt bekanta. Känner att de jag kan ringa mitt i natten om det skulle vara något, de är mina nära vänner.  Sen har jag vänner som jag gärna umgås med, gärna och ofta men som jag kanske inte ringer om det är krisläge. har också bekanta och ytligt bekanta..... precis som alla ni andra.
När jag varit sjuk har jag också sett lite grand vem som bryr sig om MIG, på "riktigt" liksom. (oj vad det kan missförstås känner jag, men jag vet iaf vad jag menar och det är inget illa menat på ngt sätt)

Att vara bättre än andra, nej tack, inget för mig.
För mig handlar det inte om vad man är utan vem man är. Man kan vara direktör/professor el dyl som anses "fint", och vara en riktig "skit", eller ha något arbete som inte anses fint el kvaificerat men vara den finaste människa som finns.
Det är empati, värme, omtanke, kärlek, vänskap, ärlighet och annat som betyder nåt, inte en flashig titel på ett visitkort.

Att få vara frisk då ?
Ja, det är en självklarhet för många. Men om man varit sjuk mycket vet man att uppskatta att vara frisk på ett annat sätt. Som de säger, "den friske har många önskningar, den sjuke har bara en".

Vad är då meningen med livet för just mig?
Jo, att jag är den jag är, och trivs med det. Att jag lever i harmoni och känner mig trygg. Tycker om att resa, korta weekendresor såväl som långresor. Jag vill slippa fler operationer om det är möjligt. Försöker vara en bra medmänniska för min omgivning. Vill passa in utan att behöva föreställa mig eller göra mig till. För om jag gör det, vem är det då andra ser? .... inte mig.

Men trots det är det några saker jag vill ändra på för att må ännu bättre.

2 januari 2013 börjar jag en stenhård diet. MÅSTE gå ner i vikt. Gärna 25 kilo. Men små steg är också bra. Trivs inte riktigt med min vikt just nu.
Delmål är 5 kg i taget.
Ska också bli mer ekonomisk.... jag är en riktig "slarver". Impulshandlar ofta. Visst jag har pengar till det, men så mkt "onödigt" man köpt genom åren. Dumt. Tänkte jag skulle spara lite mer varje månad. Vem vet om det finns pensionspengar kvar när jag blir penisonär. Hua, hemska tanke om de tar slut.
Då är det bra att ha lite extra egna pengar.
Ha mer egentid, ta ett långt bad, ligga och läsa en bok, gå på SPA oftare. Det är viktigt att bry sig om sig själv och ta hand om sig. Man lever en gång och det livet är kort.

Ja det var dagens/nattens filosofika tankar......

Och varför är jag vaken så här dags kan man ju undra, jo jag drack en Irish Coffee innan ikväll och kaffet har gjort mig superpigg......*suck*. Borde verkligen sova nu.

Vad är meningen med livet för just DIG? DU som sitter ute nånstans och läser mina rader.
Berätta gärna. Stort eller smått... allt är lika viktigt.

God fortsättning och ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2013, må det bringa mycket glädje till oss alla
.

GOD JUL

         En riktigt GOD JUL till er alla.

Tiden går

Ser att det var ett tag sedan jag var här. Tiden rusar och jag hinner knappt med.
Mycket jobb och en del nöjen har hunnits med.
Var i helgen på Brunnby gård i nv Skåne. Mysigt ställe, var iväg med ett par kompisar.

Ikväll har vi varit på Bishops på lite AW, jag, älskade M och ett par killkompisar till M.

Nu slappas det, M tittar på fotboll och jag har bestämt mig för att gå in och se på en film. Bäddar ner mig så jag kan sova direkt sen.

Foten - ja den är ett kapitel för sig. Den ska röntgas igen på Lucia-dagen. DÅ får jag domen. Lutar åt ny operation. Det var vad dr sa sist. Känns iaf inte som den läkt nåt vidare. På kvällarna är den rejält svullen.   Kan inte trampa ner på bara golvet med foten, måste ha nån sko med mjuk sula, el iaf med lite svikt i. I duschen har jag på mig en foppatoffel.  Börjar faktiskt tröttna på detta nu.
Men - det finns de som har det värre, så jag ska inte gnälla.

Julen är snart här. Iår ska vi skippa julklapparna. Ska bli så himla skönt. Slippa trängas med alla människor i affärerna. Bara äta gott och ta det lugnt på julafton. Ska dessutom iväg och jobba på natten. Börjar 2200 på julaftons kväll. + natten 26-27 dec. Sen får jag lite ledigt.

Ha det gott alla därute och ta det lugnt i trafiken i halkan så ni kommer fram hela och fina.

Belasta

Var ner till Trelleborg o träffade min dr förra veckan.
Han var inte så nöjd med min fot - och det är ju inte jag heller så där var vi helt överens.

Nu bestämdes det iaf att gipset skulle av. Och förbli av, ett tag iaf. Foten ska belastas, så får vi se om skelettet väljer att börja läka då. Ibland sker det tydligen när man går och belastar skelettet.

Tillbaka i december för ny röntgen och nya beslut.

Pratade lite med dr om vår stundande Thailandsrresa. Han undrade om vi kunde tänka oss att skjuta på den lite. Men njae, det går ju inte - älskade M sa, - vi ska fira en speciell födelsedag så nej, helst inte.

Ok, sa dr, det blir inga problem för dig att åka om du är inställd på att inte kunna göra allt jag vill.
Så, sola, dricka drinkar, bada blir väl sysselsättningen.
M frågade dr om det kunde vara aktuellt med lite beachvolley ? - Svaret blev, nej inte med nån större framgång..... sen hade de två roligt en stund och hittade massa saker jag inte kan göra.

Skämt åsido så blev jag jätteglad att resan troligen inte behöver ställas in. Dr sa, rtg i dec, så beslutar vi då. Om det blir operation så blir det ändå inte innan jul förmodligen, sen är vi i  mitten av januari innan de har planerade operationer igen. Vi åker ju i början av febr, och kommer hem i mitten av mars. SÅ då bestämdes det att om inte foten ser alltför jäklig ut i dec, så väntar vi tills jag kommit hem igen.

Nu tassar jag omkring i gympaskor eller foppatofflor. Hur snyggt som helst. NOT !!
Men snyggare än gips iaf och framförallt skönare.

Så när ni har tid, håll er tummar för mig - och för att skelettet väljer att börja läka.

Acceptera och köpa läget

Var tillbaka på sjukhuset i onsdags för att kolla lilla foten.
Gick därifrån med tårarna rinnande nedför kinderna.
Fick ringa till jobb och kompa bort de sista 3 timmarna av mitt arbetspass, fanns inte en chans att jag skulle klara att jobba mer den dan.
Foten läker INTE.
Den dr jag träffade trodde att ytorna på benbitarna är för släta för att kunna fästa i varandra.

Men eftersom specialisten Mats Åström, han som opererat mig, måste få vara den som fäller domen, så ska jag till honom på torsdag. Dr Mattias som jag träffade i onsdags sade - han måste hitta en lucka och ta emot dig, annars får han stanna klockan och klämma in dig.
Låter inte så betryggande tycker jag. Låter som det är viktigt att Mats får titta själv.
Så på torsdag åker jag ner till Trelleborg och får besked vad som ska hända nu.

Mattias trodde kanske att man öppnar upp foten igen,  ruggar upp ytorna på benbitarna, + ev tar en bit ben från höften och lagar med. Då sade jag till honom - kan ni inte bara lika bra skjuta mig, här och nu.

Ja, jag var/blev desperat.
Gör vad som helst bara foten blir hel. Kan käka mediciner el vad som krävs.

Vi åker till Thailand om 4 månader, el har iaf planerat att göra det, 5 veckor i paradiset. Nu börjar den resan ligga i farozonen, om de opererar, hinner det läka då ?
Har sett fram emot denna resan hela sommaren när jag satt med trasig gipsad fot, och när jag nu inser att kanske kanske det inte blir nån resa, ja då rasade allt.

Men det är ju bara att acceptera och köpa läget. Ha tålamod.

Hade jag varit ett boskap, hade de skickat mig till slakt.

Min fina chef ringde och pratade med mig i onsdags-em, undrade hur det gått, stackars honom som fick lyssna på snörvlande och forsande tårar (tror nästan tårarna hördes). Han ringde igår igen för att kolla hur jag mådde.

Nu försöker jag förtränga detta tills på torsdag. Kanske Mats Å, har nåt knep i bakfickan som ingen annan känner till. Som gör att foten läker fortfort.

Inatt väntar jobb, och långpass på söndag. Då går tiden fort iaf.

Stackars älskade fina M som oxå längtat länge efter att vi ska få resa. Han har tröstat mig under sommaren och sagt, gumman när vi är i Thailand har du glömt detta.

Trevlig helg till er alla.



"Tålamod är hoppets dotter"

Bullying

Har precis sett ett tv-program som hette Bully. Det var från USA och handlade om mobbning.

Jag är så upprörd att jag inte kan sova.

Ett antal barn som varit utsatta för mobbning hade tagit livet av sig. Den yngsta var 11 år !!
Det fanns naturligtvis barn som fortfarande levde i mobbningshelvetet, som filmades.

Trots att filmteamet visade upp för skolan vad som hände på t.e.x. skolbussen sade de/skolan till föräldrarna att det inte var några problem. I ngt fall tog de (skolans personal) den mobbade åt sidan och talade om för den att den gjorde fel. I ngt fall talade de med mobbarna.

En tjej var gay, hela hennes familj blev utfryst. Det fanns folk i samhället som familjen umgåtts mkt med. Men när tjejen kom ut som gay, frös man ut hela familjen.

Det handlar alltid om att passa in och bete sig rätt... rätt och rätt - vad är rätt undrar man?

Är det rätt att frysa ut andra människor?

Ska man bli illa behandlad för att man har glasögon ? Fel hårfärg ? Tänder som spretar ? Väger för mycket ? Väger för lite ? Är lång ? Är kort ? De människorna kan ha ett fantastisk underbart fint inre och vara en mycket god vän, om de bara hade getts en chans.
Vem FAN är det som avgör vad som är rätt och fel undrar jag?
Det finns människor med ett perfekt yttre som har ett mkt otrevligt inre.... är det de som sätter gränserna ? Vem avgör vem som passar in var ?

Jag har vid ngt tillfälle själv hamnat i gruppen att "inte passa in". En person i högre ställning än mig på min arbetsplats talade om för mig att jag inte passade in i gruppen. Ok, vad var det som gjorde det då ? Vem hade sagt detta ?? Jag fick aldrig några besked på det.
Luktade jag illa ? Njae, jag duschar varje morgon. Skrattade jag inte åt rätt skämt ? Höll jag inte med i allt som sades ? Jag vet fortfarande inte.
Men efter att det var sagt fanns det ingen arbetsglädje kvar att vara på den "platsen". Och ja, det sårade mig mycket, många tårar. Vill inte vara med folk som går bakom ryggen på mig. Kanske sitta mitt emot den/de som sade detta utan att jag vet. Men den/de vet. NEJ TACK.

I skolan var jag lång (ja det är jag ju fortfarande, 178 stolta cm) Och kallades jämnt för strutsen, flamingon och dylika tillmäten. Det bet inte på mig så att jag blev ledsen, men nåt spår satte det för jag minns ju det än.

Det finns t.o.m de som "skojar" om att jag gjort en hel del operationer. Som jag inte gjort för det var kul utan för att det behövdes.
Ngn hade gjort en liten op och blev tillfrågad vad som hänt. Svaret blev - Jag har gjort en Cecilia, dvs opererat mig. Andra kanske tyckte det var kul, men det tyckte inte jag.
Eller ngn som frågat - vad har du inte opererat egentligen ? När ska du opereras igen ?
Det är INTE en hobby jag har. Det är ju naturligtvis olika typer av sjukdomar el skador som gjort det nödvändigt.
Men jag är väl inte skyldig att redovisa det för kreti och pleti... eller ?

Mobbning börjar ju redan på dagis, barn är kanske inte alltid medvetna om vad det gör. Eller hur dåligt den människa mår som blir utsatt för det. Därför måste ju de vuxna i deras liv lära dem det.

Men vuxna som mobbar då ? Vad gör man med dem ? De kan väl inte skylla på oförstånd ? Eller ?
De borde iaf begripa bättre.

Visst sen är det ju så att på vissa platser är det bara vissa kriterier som passar in.  Eller ?
Pojklag för pojkar. Flicklag för flickor. Tjejer i dambastun. Herrar på herrmiddag.

Det har iaf satt spår i mig på så sätt att det är väldigt få människor jag litar på numera. Jag drar mig mycket undan och är med mig själv och en god bok el dyl. Jag anstränger mig inte speciellt för att passa in nånstans. Jag följer naturligtvis regler och dylikt. Men vill inte folk vara med mig för den jag är, nä, då slipper de. Jag kan ju inte vara nån annan för då är det inte mig de umgås med.

Vet att det är många, många som varit och är utsatta, mycket eller litet.
Och när jag nu såg ett program som detta på tv, får man sig en tankeställare. Och ja, jag ska verkigen anstränga mig ännu mer för att försöka vara en god människa och se till att ingen i min omgivning ska må dåligt p.g.a ngt jag gör iaf.

Ha det gott alla där ute.


"En riktig vän är den som kommer när alla andra går".

Here we go again

Avgipsad i 5 dagar. Nu gipsortos i 4 v till. Vadmuskeln fick spel. Kramp hela tiden. Inte så bra då det även drar i hälsenan och i benbiten som försöker läka ihop.

Vi hade tänkt dra till Mallorca en vecka nu, men det blir det inget av med.
Förmodligen blir det Danmark el Tyskland några dagar i slutet av veckan och då med bil.

Lite miljöombyte hade suttit fint tycker jag.

Börjar bli less på det nu, det hela alltet. Gips, ont, kryckor, sjukskriven, sjukhusbesök.......

Men det kunde varit värre....... Ser ändå ett ljus långt där borta i tunneln.

Det kommer bli bra..... Det gör det..... Så det så

Avgipsad

Äntligen. ÄNTLIGEN. Ääääntligen....gipseländet är borta.

Efter 129 dagar = 18,5 vecka = drygt 4 månader, så är nu gipset borta.
Det togs bort i onsdags. Inte helt läkt, men en bit på väg.

Fy tusan vad skönt, men också riktigt riktigt läbbigt.
Första steget jag tog på foten så vek sig benet, som tur var så hade jag ju kryckorna fortfarande.
De ska jag dras med ytterligare 4 veckor, minst.

Nu efter några dagar så har jag riktigt jävla förbaskat ont i foten, den är tjock som en handboll (känns så iaf)
över ankeln.
Nästan dubbelt så stor som på det friska benet, ibland ännu större. Undrar om det är normalt...*hmmm*.

Har haft kramp i vaden flera ggr per dag sen gipset togs av. Får absolut inte göra som man brukar....dvs dra i foten, nej nej..... då riskerar vi hälsenan.
Snacka om att man har nojor och är skiträdd om lilla foten.
Ställer mig bara rakt upp och uthärdar smärtan, tjoar lite och hoppas krampen ska släppa snarast.

Ska ringa dr i morgon o be honom titta på foten/benet. Han sa att jag skulle ringa direkt om ngt kändes konstigt. Konstigt vet jag ju inte för har aldrig gjort nåt sånt här tidigare, men bäst att låta ett proffs uttala sig.

Vi hade tänkt ta en sista-minuten-resa om det var ok med dr, men han tyckte inte att det var en så där riktigt lysande ide´. Så det blir inget av med det.........

Kan ännu inte trampa ner på foten utan att ha skor på mig, så det är gympadojor som gäller - till all klädsel. Skitsnyggt, eller njae. Men vad gör man?

Har börjat jobba igen. Varit hemma i 4 månader så det var kul. Jobbar dock bara halvtid. 50% sjuk fortfarande. Men dr tyckte det vore bra att jobba hela dagar och vila foten de andra dagarna.


"Det är bättre att foten snubblar, än tungan"

Inte så bra - ganska bra

Min fot röntgades igen förra veckan.
Och NEJ, det var inte läkt.
Fick iaf se röntgenbilderna denna gången.

Denna bild är tagen 11 juni, 6 veckor, efter den första operationen som var 30 april. Det syns tydligt att benbiten har flyttat sig.
Inte så bra. Att den dr som tittade på det då sa att det inte var läkt, ok det är det ju inte, men varför sa han inte att den flyttat på sig..... ja det är för mig en gåta. Han måste ju se samma sak som jag gör. Nåväl, detta gjorde att jag ytterligare 3 v senare opererades igen 5 juli.

Denna bild är från förra veckan. Benbiten är nu fäst med 2 skruvar och sitter på rätt plats.  Tycker själv att det ser fint ut, men jag är ju ingen dr. Det lilla mörka strecket under nedersta skruven är lite för tydligt. Ska helst vara lite grumligt. Men Ganska bra
Så det blir 3 veckor till i gips. Detta mest för att det var en reoperation, av säkerhetsskäl. Så att inget händer. Jag köper det.

Idag är det 16 v sedan foten packades in i gips första gången...... det börjar bli lite drygt,
Speciellt nu när värmen kommit också... hua vad foten känns ofräsch.

T Å L A M O D

Om 2 dagar ska gipset tas av.
Sen blir det röntgen.
Tillbaka till doktorn och få domen.

Förhoppningsvis har det läkt. Om det har gjort det så ska det tas beslut om jag behöver nåt slags bandage el dyl. Och så ska sjukgymnastiken igång. Måste ju liksom lära mig gå igen. Foten har ny vinkel. Vet inte hur mycket jag kommer känna av det. Men de har sagt att det kommer behövas mkt träning.

Nu gäller det bara att ha tålamod de sista 2 dagarna också fram till torsdag.... kan knappt vänta.

100 dagar

Idag är det 100 dagar sedan min fot/mitt ben packades in i gips.
2 operationer och mycket smärta.
Värktabletter och tårar.
Kryckjävlar och skavande gips.
Värk i armar och axlar av kryckgåendet/hoppandet.
Klåda under gipset.
2 skruvar rikare i foten.
Mer tårar och smärta.
En jävla envishet och försök att vara så positiv det går.

Om 8 dagar ska gipset av, röntgen, sen får jag besked om det har läkt rätt denna gången.

Hoppas verkligen att allt är bra denna gången.

Är det inte det, vet jag verkligen inte hur jag kommer reagera.

Stygnen borta

Igår togs stygnen. Skönt, en bit på väg iaf.
Dr tyckte det såg fint ut. Han tyckte dock att jag var för öm på hälen för att få börja jobba.
SÅ.... hemma i 2 veckor till, sen ska jag ha semester.....ja just det semester, känns lite löjligt när jag redan varit hemma nästan 12 veckor.

Lite bilder kommer nedan på foten. Lite läbbiga, men så ser det ut.

Så läbbig är jag.

Hälen är torr och hård och sprucken som jag vet inte vad, blir nåra rejäla fotbad sen. Gipset fungerar som växthus tror jag, håret på benet växer värre än eneriskog. Blodet har torkat in och gör att foten ser skitig och äcklig ut.


Bild 1-2 är tagen på natten då vi fick åka in på akuten och det blödde genom gipset.

Bild 3 är från dagen efter op då vi var inne på ortopeden för att min egen dr skulle få titta på eländet.

Bild 4-5 är tagna igår då stygnen skulle tas. Stygnen syns på ett av dem och på det andra är de tagna. Ser bra ut, såret alltså, resten är vidrigt.

Ser så vidrigt ut tycker jag som brukar ha lite mjukare finare hälar. Har lagt ett par hundralappar redan på feta krämer som foten ska smörjas med sen. Desperat kan jag säga att jag är.

Om jag har tur blir det bara 4 v till i gips.

Och jag förlitar mig på turen. Sitter väldigt mkt still och vilar foten också.


Operationen som gjordes är en sk. Keck & kelly.
Haglunds defekt kallas det som var fel i min fot.


Ha en fin helg alla. Själv sippar jag just nu på en Strawberry Daikuiri.

Formsvacka

Ja nu har snart 2 veckor gått sen operation nr 2 av foten. Ska ta stygnen i morgon. Sen är det minst 4 veckor till i gips.

Har nu varit hemma i ca 12 veckor.

Har hamnat i en rejäl formsvacka.

Det är så j**la tråkigt att sitta här hemma.

Jag går upp i vikt av allt stillasittande.

Det är mest skit.

Är så jädra rädd att benbiten inte sitter som den ska denna gången heller.

En riktig pärs

Blev opererad i torsdags. 2 nya skruvar sattes dit efter att dr hade justerat benbitarna som förskjutits lite grand.
Vaknade ur narkosen, fikade lite. Fick åka hem vid 1730-tiden.
Lade mig att sova direkt, jag var helt borta. Sov i 2 timmar vaknade vid 2015 och var kissnödig.
Svepte undan täcket och...................... lakanet i fotänden av sängen var fullt av blod. (så även madrassen)
Kallade på min älskade M. Han ringde direkt till op-avdelningen / uppvaket. Där ville de inte veta av mig. Jag fick åka till akuten sade de.

Jag protesterade så mkt jag orkade, men efter att jag varit på toan och såg att golvet blev rött av blod från foten/gipset, fick jag till slut ge med mig.
Jag kände bara att jag verkligen inte orkade åka dit och vänta halva natten.
Men så fick det bli. Vi satt i 1 timme i väntrummet (jag i rullstol, med plastpåse om den blodiga gipsfoten) innan de överhuvudtaget kallade på oss så att vi kunde anmäla oss. Jag sade då till dem, precis som M gjort flera ggr under den timmen, att jag bara inte orkade sitta upp efter att ha varit sövd samma dag. Suck och stön..... då fick de väl ordna en säng till mig om det fanns nån. Och det fanns det. In på ett rum, där jag somnade med dubbla filtar på mig. Närmre 1-tiden på natten kom de och hämtade oss och flyttade över till annan säng inne på ortopedens akut. Där sov jag vidare till vid 2-tiden innan en dr kom o tittade till mig. Ja, sa han efter att ha tagit bort plastpåsen som det rann blod ur. - det blöder ju lite grand men det är inget som är livsfarligt, du dör inte av det. Nä, det trodde vi väl inte heller, då hade vi väl inte väntat och väntat och väntat.

Vad tror du själv har hänt sa han....???

Det var då min älskade M fick ett utbrott. Hon har blivit opererad, har det inte framgått  ? nu blöder det ur såret. Hon är inte läkarlegitimerad, jag trodde det var du som var det. + att han sa en del annat som jag inte vill återge här.
Dr blev inte så glad på honom precis, frågade om vi trodde han hade lekt hela natten och inte orkat ta hand om mig bara. Tyckte att M var ironisk.

Fick gå in som skiljedomare och sa... snälla dr, vi har inte ätit, inte druckit, jag har varit sövd, är skittrött. Bara gör ngt så jag får åka hem. Jaaaaa, sa han... det kan ju vänta till i morgon så kan du gå till ortopeden då. Eller så kan vi ta av gipset och titta...... *SUCK*

Så till slut åkte gipset av. Blodet rann i gipset, det var geggigt och kletigt. Tvättades rent av två sköterskor som inte förstod att vara lätta på handen. Jag var dyblöt av kallsvett innan de var klara. Sen tog det ytterligare en timme innan dr tittade in och sa att det kunde gipsas igen. Det blev kalkgips, som de sågade upp och en lade linda runt. Detta var om benet skulle svullna. När vi gick hem ägnade han inte M en blick. Sade till mig att han skulle tala med min dr som opererat mig. Han skulle vara på mottagningen på fredagsmorgonen. Jag kunde åka dit och sätta mig vid 9 och vänta sa han.

Vi åkte hem fram morgonkvisten. Kunde nätt och jämt ta mig upp i lght. Kallsvetten forsade och jag trodde jag skulle svimma. Till slut in i sängen och somnade av smärta och utmattning.

Ringde kl 9 till ortopeden och sade vad som hänt, och att akutdr bett mig åka dit och sitta o vänta. Men det sa sköterskan att det var dumt, kom kl 10 så tar dr emot dig. Kanske får du vänta en stund.

Så upp och iväg igen. Hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Gipsteknikern kallade in mig vid 1015, av med gipset, och det hade kommit mer blod. Dr M Åström (som opererat mig) och sköterska kom in, förklarade lugnt och sansat vad som förmodligen hade hänt, men att nu hade det iaf slutat blöda. Han tittade och förklarade exakt vad han hade gjort, hur det sett ut osv osv. Han hade öppnat på 2 ställen denna gången för att komma åt benbitar och för att kunna sätta skruvarna bra.
Han inger förtroende, man känner sig trygg och omhändertagen, ingen stress.

Sköterskan tvättade så försiktigt att det knappt kändes. Hon förstod att jag hade ont. Sen på med nytt gips. Hem och sov hela den dagen med. Fullproppad med smärtstillande.

I lördags var jag lite yrslig, men kunde iaf sitta uppe 2 timmar åt gången.

Idag tisdag tar jag mig fram, men inga långa bitar. Har hållt mig inomhus. Gissa om jag längtar ut i friska luften.

Stygnen ska tas torsdag nästa vecka. Då ska jag träffa dr M Åström igen. Han vill titta och se hur det ser ut. Det känns bra tycker jag, att han kommer vara där.

Tills dess, bokläsning, filmtittning, sova, surfa lite, sova igen.

Ha det gott alla ni andra. Njut av att kunna röra på er och få in frisk luft i lungorna.

Som min chef sa när vi talades vid förrförra veckan. Den friske har många önskningar - den sjuke har bara en.
Så sant så. Vill bara bli bra. Tänk att kunna ta en promenad. Min fot har varit inpackad i stort sett sen ca andra veckan i mars. Tror det blev en vecka utan bandage, precis innan operationen då aircasten åkte av, och sen 30 april har det varit gips och kryckor.

Men, men jag ser ljuset i tunneln. Det kommer bli bra. Det måste det. Så det så.



"De värsta såren är de, som inte blöder"

Desifincerad

Ja, då är det torsdag och dags för op nr 2 i min fot.

Har varit gipsad 9,5 vecka. Så det känns tungt och tråkigt.
Bara att hoppas att det blir bra denna gången.
Nu in i duschen, ska bli desinficerad över hela kroppen.
Detta med hjälp av mina Descutan-svampar.
Ska vara på sjukhuset kl 11.30

Vi hörs, ha en bra dag

Om 5 dagar

Om 5 dagar är det dags.
Ska opereras i Malmö denna gången.
Skönt.
Det tar bara 5 min till sjukhuset hemifrån med bil, jag blir hämtad.
Det blir narkos denna gången oxå.
Av med gips.
Skära upp en bit.
Ut med skruven.
Justera benbitarna som förskjutits.
In med en bunke skruvar, nya oanvända hoppas jag, o inga trallskruvar från Bauhaus.
De ska skruvas i, inte bara hällas i hålet...........hmmm... hoppas jag iaf.
Sy ihop hålet.
På med gips.
Sova en stund till.
Vakna ur narkos.
Fika på macka och te + saft.
Kissa innan jag får åka hem, det är viktigt tydligen.
Åka hem, blir hämtad. Kör INTE själv, även om det är nära.
Varra durrig i huvudet hela kvällen. Mer än vanligt.
Sova.

Ja, det är så min torsdag kommer se ut.



Nu åka och köpa sushi.

Kram på er

Bryta ihop och komma igen

Dr ringde mig idag sent på em. Hade ju bett om en teltid, skulle försöka få honom att godkänna att jag skulle få börja jobba.

Det blev ingenting med det. Han sa han inte var så nöjd med min fot. Han hade granskat rtg-bilderna och sett att benbitarna hade förskjutit sig lite. Detta ger enorma påfrestningar på hälsenan, vilket i längden ger en mkt försvagad "trycka-ifrån-rörelse" med foten.
Så ny operation i nästa vecka.
Kan du tänka dig det frågade han. Vad svarar man ?

Jag vill bli bra, gör vad du vill.  ...... det var vad jag ville skrika rakt ut.

Ja, sa jag istället. Om du anser att det behövs så litar jag ju på dig.
Han är ju trots allt en av Södra Sverigens skickligaste fotkirurger. (Detta har jag hört flera ggr från olika personer i jag träffat på, på sjukhuset, från den dagen jag opererades till mitt senaste gipsbyte)

Så, så får det bli.

Han skulle tala med sin koordinator som planerar operationerna. Kolla när det fanns tid, han ville göra det så fort som möjligt. Det innebär ytterligare minst 6 veckor i gips, från operationen räknat. Förmodligen kanske 8-10 v.

Älskade M åkte vid lunch idag. Han ska vara borta i 2,5 vecka. Han ska ju och segla.
I detta skicket jag är nu med foten är det inga problem. Men nyopererad.....jaja det löser sig.
Bara att bryta ihop och komma igen.

Nu ska jag tröstäta glass......

Litta positivt

I morse ringde jag till ortopeden. Kom på mitt i natten, häromnatten när jag var vaken att de måste ha räknat fel på mitt återbesök.
Japp det hade de, de hade räknat 6 v i stället för 5 v.

Har nu fått tid till dr, 8 dagar tidigare, men får åka till Trelleborg. Det är det värt.

Och så har jag fått tel tid till dr 9 dagar tidigare för att få besekd om jag kan börja jobba, ½-tid till att börja med.

Det går framåt.......

Och jag känner mig go' och gla' nu.

Besviken

Jag var på läkarbesöket den 11 juni och var helt inställd på att ta bort gipset.

Men tyvärr blev det inte så. När jag kom tillbaka från röntgen så sade dr att han tittat på bilderna och att det tyvärr inte var läkt ännu. Det skulle bli gips ett tag till. Ett tag till...........allt är relativt visade det sig. För mig är ett tag till ca 2 v, när man redan haft gips 6 veckor, men för dr var det 5 veckor. ?!!??
Som kommer bli nästan 6 veckor visar det sig. Detta pga att det inte fanns tider den 23 juli = 11 veckor efter operationen. Så det blir inte förrän den 27 juli. Då ska gipset av, foten ska röntgas igen och sen ska dr ge sitt utlåtande.

Då måste det vara läkt, nåt annat kan inte vara möjligt.
Sjukskrivningen fortsätter alltså, nu t.o.m 27 juli. Men ska försöka övertala dr att få jobba iaf ½-tid. Men absolut inget jobb till den 1 juli. Aja baja och ett strängt NEJ sa dr. Och det är bara så jävla tråkigt (ursäkta språket) med sjukskrivning och DYRT... fasen vad det kostar att vara hemma. Kostar och kostar, missförstå mig rätt. Det är nästan helt gratis att bara sitta hemma och läsa, sticka, se film osv osv. Men man får så lite ersättning från försäkringskassan.

Älskade M åker på onsdag och ska vara borta 2,5 vecka. Han ska segla i Stockholms skärgård med sina 3 söner och med sin pappa. 3 generationer grabbar på båten.  Efter en vecka hoppar sönerna av, ersätts då av yngste sonens "svärfar".

Har mina projekt här hemma. Nya bilder kommer snart på vad jag gör om dagarna.

Vill önska er alla en riktigt trevlig och glad midsommar.

Njut av sill, nubbe och jorgubbe, eller vad ni nu har på ert midsommarbord.

Det närmar sig slutet

Det närmar sig nu slutet för min fot att vara inpackad i gips. På måndag är det 6 v sedan operationen. Läkarbesök blir det då. Först ta bort gipset kl 1250 på ortopeden, transport i rullstol till röntgen kl 1320. Transport tillbaka till ortopeden för läkarbesök kl 1400.
Då kommer domen. Har det läkts som det ska, sitter skruven rätt ?
Om allt är bra ska intensiv sjukgymnastik påbörjas så jag kan lära mig gå på foten igen. Den har ju ändrat ställning/vinkel under operationen, så det kommer kännas konstigt.
Om det inte är så bra så blir det ev mer gips. Men det tror jag inte, el vill iaf inte tro.

Man måste vara positiv. Ska speciellt fråga hur mkt foten får användas. Tänkte hyra hem en roddmaskin och en spinningcykel och kanske nåt annat. Får nog ändå inte börja gå på gymet direkt. Så lika bra att ha lite träningsgrejer hemma.

Idag blir det besök hos goda vänner, grillning står på schemat. Hoppas bara att vädret håller i sig. Och att utlovad åska och regnskurar inte blir av.

Fram tills dess blir det bara att slappa.



"Si finis bonus est, totum bonum erit - Slutet gott, allting gott"

POST

Fick post från okänd avsändare häromdagen. Gulligt, tack. Har mina aningar vem som skickat, men är inte säker. Stor varm kram och tack iaf.

Nu ska jag gå och ta mig en kopp te.

"Den omtanke som visas idag, kan bära frukt i morgon"

Äntligen klar

Jag började i höstas göra mormorsrutor. Periodvis har jag inte orkat titta åt dem. Men nu när jag sitter här hemma och inte kan göra så mkt , tog jag tag i saken.
Häpp.... nu är det klart.

(Ser så snett ut på fotot, men det är rakt.)

Känner mig nöjd. Mysfilt att ha i soffan vid tv-tittande el om man vill vila en stund.....
195 X 135 cm blev det när det blev klart.

Har ju glömt berätta hur det gått på golfkursen. Vi gick sista gången på kurs 21 april. Sen tänkte vi - äh va fasen vi spelar upp direkt, går det så går det, bokade tid till fredagen efter.
Och JA, det gick bra. Så jag fick mitt gröna kort 27 april. Härligt. Nu är jag så himla sugen på att gå ut och spela... men foten måste få läka och gipset bort.

Nu ska jag ta tag i nästa projekt här hemma... återkommer med bilder.


Dagens ord blir :

"Mamma tycker att mormor skämmer bort mig, men mormor och jag trivs"

STYGN

Idag har det gått 14 dagar sedan jag sov en heldag. Dvs opererades. Det var idag dags att ta stygnen.
Jaha suckade sköterskan lite glatt, Det är dr Åström som opererat, ser jag, stygnen sitter jättehårt hopdragna. (hörde det redan när jag bytte gips, att de kunde se vem som sytt) Bra för er patienter sa hon, för ni får snyggare ärr, men ett litet he**ete för oss sköterskor att ta stygnen. De sitter så hårt.
Jo tack, det kändes får jag säga, kallsvettig blev jag. Men allt går ju och efter en stund var alla stygnen borta.
Tvätta av foten lite, klämma o känna, och omgipsning.
Så nu e jag så här snygg, matchar nagellacket:

Nu ska det gipset sitta i 4 v, men troligast är att jag får byta det efter 2 v för benet och foten smalnar av snabbt då musklerna inte används. Samtidigt som den är väldigt svullen, hur det nu går ihop.

Älskade M ställde upp igen och skjutsar mig hit o dit.
Hade tänkt/inbillat mig i mitt stilla sinne att jag kanske snart får jobba igen. Men det blev tvärnobben på det. Minst 4 veckor till hemma.
Foten SKA vila, vara i högläge, inte gå på den så mkt. Ok, bara att lyda order. Vill ju verkligen att det läker som det ska så jag slipper fler operationer.

Kommer i morgon (tror jag) att lägga ut bild på vad jag sysselsatt mig med de senaste 2 veckorna.

Ha en finfin dag, njut av våren.

OPERERAD

Ja, då är jag opererad sen en dryg vecka tillbaka. Skulle vara i Trelleborg 0715 på morgonen.

När jag skulle träffa dr strax innan operationen beslutade han sig för att göra en annan typ av operation på mig än vad undersökande dr hade planerat. Det skulle bli artroskopi, men han beslutade att istället öppna upp. Istället för att ta ev en liten topp av häbenet, Tyckte han nu att man skulle såga ut en kil i hälbenet, ca 10 mm och sen föra fram hälbenets nya snittytor mot varandra och sen skruva ihop dem. Är det ok frågade han ?? Jaaaa, vad svarar man på det ? Jag sa helt enkelt - Tycker du att det är bättre så får du naturligtvis göra det. (Sköterskorna hade talat om för mig att jag hade tur, dr som skulle operera var en av de främsta i landet på just fot/häloperationer. Folk kommer tydligen resande från stora delar av landet för att opereras av honom.) Ja sa han, men då blir det gips i 6 veckor......minst. Mot att du hade fått bandage i 3-4 veckor med andra operationen. Men med denna operationen, slipper du förhoppningsvis din inplanerade op till hösten. Jag tror sa han att detta kommer att hjälpa dig mycket. Så jag sa bara, det är ditt jobb, du är bäst på det. Så gör det du tycker är bäst.

Så här såg min vänstra häl ut ungefär, + hälseneinflamation

Så här ville han göra med foten, och gjorde sen också. + skruvade ihop de benbitar som sågats isär.

Så då fick op-rummet planeras om, andra sågar skulle in, ??? sågar (flertal)...aousch tänkte jag.

Natti sade jag med hjälp av narkosen kl 0820, jag blev väckt 12.20. Då sade de att nu har det snart gått en timme sedan op, du får vakna nu.... Detta pågick i 2 timmar, att försöka väcka mig alltså. Jag vet att jag tittade på dem och pratade med dem, men det var HELT omöjligt för mig att hålla mig vaken.... så trött har jag aldrig varit tror jag.

Dr var inne 2 ggr och pratade med mig, han ville vara säker på att jag kom ihåg vad han sagt.

Älskade M kom vid 1430 och skulle hämta mig, vi kom väl därifrån 1540 ca.... Rakt hem i sängen och sov, ytterligare 2 timmar drygt. Det var en riktig Knockout-medicin jag fick. De förklarade att de gav mig mkt smärtstillade under op, för denna typen av op skulle ge mig mer smärtor än den planerade. Och det var en av orsakerna till mitt trötta, matta tillstånd.

Fick byta gips efter 2 dagar, det första satt för hårt över tårna. Dagen efter nytt gips, igen. Då satt det och tryckte på hälen. Nu hoppar jag omkring med mina kryckor, tar mig inte ens ett steg utan dem. Gipset ska bytas igen på måndag, då stygnen oxå ska tas. Sen ska det sitta i 4 veckor till. Kryckor hela tiden. Och sjukskriven i 8 veckor. Bläää. Men som det är nu är det ett måste kan jag säga.
De är också rädda att jag överanstänger benet/foten, då finns risk att skruven lossnar. Det vill jag INTE. Efter 6 veckor ska foten röntgas och jas ska avgipsas, de ska då besluta om moblilisering, mer gips, kanske aircast el om jag har tur bara kryckor ett tag. Sjukgymnastik ganska tätt den första tiden och tydligen efter avgipsning.

"Såga av ett ben kan vilken dr som helst göra. Att sätta det på plats igen är det svåra."

Äntligen

Äntligen, har dagen jag väntat på kommit. Det bär av till Trelleborg om en liten stund. Min fot ska opereras idag. Egentligen inget man längtar efter, att sövas, opereras och sen vakna med smärtor och gå på kryckor en tid framöver. Men....... Jag är så glad att det äntligen händer. 2 år har jag haft problem med foten. Glad att foten förhoppningsvis blir bättre. Så, nu in i duschen och fram med svamparna med descinficering. Här ska det skrubbas. Önskar er alla en fin Valborg. I år kommer jag fira den lite omtöcknad av diverse droger som dr tillhandahåller.

Funderingar

Imorgon är det läkarbesök, har ett visst hopp om att få bli av med aircasten. Hyfsat trött på den nu efter dryga 4 veckor.
Tiden har gått riktigt fort och det är ju iofs skönt.

I mitt nästa liv kanske jag ska bli katt, verkar vara ett behagligt liv.

Inte många måsten där inte...... men kanske lite för trist....
funderar vidare...


"Om man funderar för mycket på nästa steg, kan man bli stående på ett ben resten av livet, och det lär se ganska konstigt ut"

Symptom

Foten har varit packad i en aircast sen 14 mars. Går bra tycker jag. Lite varmt. Jag får ta den av på natten, vilket är en himla tur. Så snuskigt det vore att ha den i sängen, man går ju ute med den. Som att gå och lägga sig med stövlarna på.... nej tack.

Jag får också ta den av när jag går på golfkurs. Den startade i lördags. SKITKUL jättekul är ordet jag måste använda för hur kul det är. Längtar redan till nästa gång.

Fick i torsdags en liten fin förkylningsblåsa på läppen, har inte haft en sån på flera år. Den blev stor till i fredags. I helgen har öronen gjort ont. Och i morse var ögat igenklibbat, rött och svullet, lite på det andra oxå men inte så mkt..

Inte snuvig, men lite röd i halsen det är det hela. Men jag kan ju inte jobba om jag inte ser som jag ska. Urtråkigt....... känner mig rastlös till max. Alla symptom för en brakförkylning finns. Bara själva brak och förkylningen som saknas. Eller saknas, jag saknar det inte ett dugg, men känner mig inte helt hundra heller. Ögondroppar inköpta idag så snart så är jag på G igen.


"Du vet aldrig hur du ser ut i andras ögon"

En vecka

En vecka har gått sen sist.

Älskade M är hemma igen. Mysigt.
Jag har hunnit bli ett år äldre fast det bara gått en vecka.
Och jag har återigen varit hos dr med min onda fot.

Foten har jag haft ont i, i snart 2 år. Ingen har brytt sig på riktigt liksom när jag varit hos dr, flera olika sk specialister. De har sagt att den inte är bra, - Wow säger ni det?? - men att just de inte kan göra ngt.

Nu var det iaf läkarkonferens. Jag, min fot och ett antal läkare var på plats.
Det bestämdes lite av varje. Jag ska börja med gips, el förhoppningsvis, aircast på foten. Ser ut så här

Finns en modell som inte går fullt så högt upp på benet oxå, återstår att se vilken det blir. Man spänner på den, blåser upp invändiga fickor-fyllnaden, med luft, sitter som ett gips på benet.
Den ska jag tydligen ha 6-8 veckor. Foten är ansträngd, svullen och inflammerad här och var inne i leden o runt om.
Därefter blir det operation, de ska ta ut nån benbit nånstans ifrån och såga jack i hälbenet och köra in benbiten där som nån slags kil. Vad nu det gör för nytta. Men jag är desperat nu så jag måste ju prova. BLIR BRA intalar jag mig :-)

Jag ringde till den avdelning som ska fixa aircasten i fredags, nä, de hade inte fått nån remiss. Men jag vet den var skickad i tisdags. Jaha då fick jag ju jaga runt på den. Till slut faxades den ner till rätt avdelning.
Sent på em ringde de från optopedtekniska avd att de hade en tid på onsdag då foten ska paketeras.... jahapp, nu går det undan plötsligt.

Vi ska till Uppsala nästa helg på fest. Men men, kanske den finns i nån häftig färg den dära aircasten.

Återkommer med foto och visar upp senaste skomode för mig. Tydligen ska jag sen ha en sån (aircast) eller gips i 3 månader ca efter operationen oxå. Totalt 5 månader !!!! Isch säger jag bara. Nu måste det iaf ge effekt annars jäklars.


"Det är livet självt som är den verkliga festen"

Flitens lampa har brunnit

Älskade M är på Cran Canaria, och jag är hemma. Hmmm hur gick det till ?

Han är iväg och spelar golf en vecka med en kompis. Rätt så skönt faktisk att få lite tid för sig själv igen. Som jag tidigare sagt, med nya jobbet kommer han ju hem varje kväll.....
Men ska naturligtvis bli kul när han kommer hem igen.

Jag har varit så himla flitig igår och idag.
Efter nattjobb igår åkte jag till vävstugan och vävde ännu en handduk. Håller på med svarta linnehanddukar till mitt kök. Svarta ? tänker ni, är hon korkad?
Och jo det är jag ju, men de är så himla snygga, 3 naturfärgade ränder på ena sidan och en på andra sidan. Ska fota sen och lägga in. Har mörk-mörkgrå klinkers på golvet i mitt kök och samma färg på mosaiken på väggarna.
Har nu endast en handduk kvar att göra, sen är det ett dussin. Mamma ska få 6 st, hon har också mörkgrått golv i köket hos sig.

Efter det blev det middag hos mamma o pappa. De är oroliga att jag inte ska äta när älskade M är borta. Det har de väl delvis rätt i, är en riktig slarver när jag är ensam.

Kom hem, behövde städa min bil, så det blev ner med dammsugaren i garaget, nu e den så fin så. Min lilla pärla.
Kvällen igår tillbringades en stund hos en granne då vi delade en flaska vin och pratade skit. Väl hemkommen fick jag energi. Frostade av vår ena frys. Hade noll koll på vad som fanns i den.

Imorse hade jag energi igen..... X i taket. Började med att städa älskade M:s bil. Blir han överraskad när han kommer hem.
Sen var det iväg till träningen. Hemkommen så frostade jag av den andra frysen också. Nu har jag gjort fina listor på vad som finns i de olika lådorna och facken. *nöjd*

Se blev det brådis. In i duschen, ut, smörja in mig, stryka byxor, klä mig, sätta på ett ansikte och iväg till jobb.

Och här sitter jag nu, har rast just nu, ska jobba till 2215 ikväll.

Och ja, jag tittade lite då o då på vasaloppet, men missade målgången, hur trött blir man ?


Ha en riktigt fin söndag.


"Bättre att frysa i tältet än att tälta i frysen"

Framgång

"Avund är den skugga framgången kastar"

Skottår

Ja må då säga att de kriminella i Malmö tar det där med skottår på fullt allvar.
Det skjuts till höger och vänster, snart dagligen.
Igår sköts ytterligare en man till döds.

En trevligare form av skott

Och inatt sprängde man en polisstation, tja varför inte......eller VARFÖR ??

Det väckte mig iaf, den smällen, om det inte var nåt annat som sprängdes. Sen har jag inte sovit. Blir en lång dryg dag idag.

Men vore det inte en ide att släppa ner 15 kriminella skjutglada tokar, dagligen i kalkbrottet. Så kan de ta ihjäl varandra där. Så slipper oskyldiga människor bli inblandade.



"Det behöver inte alls vara fel att skjuta mygg med kanon. Själva smällen kan skrämma väldigt många mygg"

Sär skrivning

Där på slutet fanns ju chansen att det skulle bli rätt, men nej...


Jag får allergiska utslag av särskrivningar.




"Den som väger sina ord märker snart att de tomma inte alltid är bortkastade"

Förändringens vindar sveper förbi

Nytt år, snart har en hel månad gått.
Det har hänt mycket och ingenting.

Den största förändringen i vårt, mitt och älskade M:s liv, är att han har blivit varslad och nu uppsagd från sitt jobb. På fredagen var det kämpa och jobba på som gällde, på måndag morgon var det - sorry du/ni är varslade.
Man ska centralisera till Stockholm. Så han och ett antal till får alltså nu sluta. Blev varslade för 2,5 vecka sen och slutar på tisdag. Snabba ryck. Är arbetsbefriad under uppsägningstiden.

Ja, nu är det ju ingen störra fara med det för han har redan nya jobberbjudanden.
Det blir stor skillnad, beroende på vilket av jobben han tar.
Under våra år tillsammans har han varit på resande fot i jobbet 3-4 dagar per vecka. Det är ett liv som vi båda vant oss vid och som vi trivts med.
Det jobb som han förmodligen tar, innebär att han ska jobba i södra delarna av Sverige bara. Vilket innebär att han kommer hem varje kväll.
DET kommer bli ovant att ha honom hemma alltid.

Nu tycker ni säkert att jag är knäpp, men har man vant sig vid en viss livsstil så har man.
Han sa senast i morse när vi käkade frukost. Kommer vi klara detta ? Att jag är hemma alltid ?
Jag sa, - ja i värsta fall så får du skaffa dig en övernattningslägenhet och bo där 2-3 dagar i veckan så vi får vänja oss långsamt.
Skämt åsido, han är ju det bästa som hänt mig i mitt vuxna liv. Visst vill jag ha honom nära mig alltid, men det kommer ta tid att vänja sig.

Året för min del inleddes med ett elakt virus.
Bihålorna började, sen var det lite trassel med luftrören. Och ovanpå det, vaknade jag en natt och kunde inte andas. Det högg i bröstet och jag andades hackigt/ryckigt. Ensam hemma, lite lätt panik, hjärtinfarkt ? det är jag inte redo för. Det gjorde så ont i bröstet och ut i ryggen att jag kallsvettades. Trodde att jag drog mina sista andetag.

Gick upp och gick en runda och då lättade det lite, gjorde ont att ta djupa andetag. Tog mig in i vardagsrummet och slog mig ner i soffan halvliggande med massa kuddar bakom ryggen. Drog på mig filten, och somnade till slut om.

Det onda fanns kvar under hela nästa dag. Och detta pågick ytterligare ngn dag.
Blev ju klok på att det inte var hjärtat, intalade jag mig iaf.
Det gjorde mer och mer ont i bröstet och ut i ryggen. Till slut fick jag kapitulera och boka tid hos dr. Då hade jag så ont att jag bara tog korta stötvisa andetag. Folk i väntrummet nästan stirrade ut mig.

Det visade sig att jag hade ngt som hette bröstbensinflammation eller som det heter på fackspråk MR Tietze.

Varför får man detta då? Det finns tydligen en ökad benägenhet hos personer med reumatiska sjukdomar, det har jag ju någon diffus version av, Brösbensinflammation innebär att det finns en inflammation i brosket mellan revben och bröstben, går även ut i ryggen i de fästena.

Det gör som dr uttrycktde det - jävligt ont. SANT, kan jag intyga.
Fick antiinflammatorisk medicin, efter 3 dagar blev jag klok på att jag inte tålde den, munnen full av blåsor. TRÖTT blir man..... övergick till Ipren. Det knaprar jag ännu, det gör fortfarande ont men inte lika mkt. Jag är igång och jobbar igen. Men orkar inte så mycket mer.
Dr sade att detta kan sitta i upp till 1 år, men troligast är att det är borta inom 4-8 månader. Ja, varför inte liksom..... min vanliga otur. Först få nåt som jag aldrig hört talas om, sen är det drygt ovanpå allt.

Nåja, jag är nästan lika glad för det. Skrattar inte så högt och länge för det gör ont, men annars så..... kämpa på.

Jag har varit runt och läst era bloggar, mina vänner, men den förbenade Blogger låter mig inte kommentera hos er. Ser att du "Gökboet" också varit lite på kant med Blogger ett tag.

Jag har inte glömt bort er men det går inte att kommentera......

Kram på er, ha det så gott i januarikylan


"När förändringens vindar blåser, bygger en del vindskydd, andra bygger väderkvarnar"

Kalorier

Sexträning!
Det har länge varit känt att sex är bra träning, men ända tills nyligen har ingen undersökning visat HUR bra träning det är, dvs ingen visste hur mycket kalorier som gick åt till de olika övningarna.
Nu, för första gången presenteras en tabell som visar hur mycket som går åt.

TA AV HENNES KLÄDER
Villig……………………………..12 Kalorier
Ovilig…………………………………..187 Kalorier

KNÄPPA UPP BH:N
Med båda händerna…………………..7 Kalorier
Med en hand…………………………..12 Kalorier
Med tänderna………………………….85 Kalorier

TRÄ PÅ EN KONDOM
Med erektion……………………….6 Kalorier
Utan erektion…………………….315 Kalorier

ÖVNING
Försöka hitta klitoris……………. 8 Kalorier
Försöka hitta G-punkten…………92 Kalorier

STÄLLNINGAR
Missionären…………….12 Kalorier
69:an, liggande………..78 Kalorier
69:an, stående……………………112 Kalorier
Skottkärra………………………216 Kalorier
Bakifrån (doggy style)………………………….326 Kalorier
I ljuskronan…………………912 Kalorier

ORGASM
Riktig………………………..112 Kalorier
Fejkad……………………….315 Kalorier

EFTER ORGASM
Ligga och kramas…………….18 Kalorier
Gå upp direkt…………………36 Kalorier
Förklara varför du går upp direkt…………………816 Kalorier

ATT FÅ EN ANDRA EREKTION
Om du är:
20-29 år……………………….36 Kalorier
30-39 år……………………….80 Kalorier
40-49 år………………………124 Kalorier
50-59 år………………………972 Kalorier
60-69 år……………………..2916 Kalorier
70 och uppåt………………..Döden

KLÄ PÅ SIG EFTERÅT
Lugnt………………………….32 Kalorier
Snabbt………………………..98 Kalorier
Med hennes pappa knackandes på dörren………1218 Kalorier
Med din fru knackandes på dörren……………….3521 Kalorier





"Det beror inte på vad man äter mellan jul och nyår, utan på vad man äter mellan nyår och jul"