Återbesök i bloggvärlden

Har efter att ha funderat ett tag, bestämt mig för att fortsätta skriva av mig lite då och då här i bloggen.

Ni som på något sätt har blivit störda av, och/eller irriterade på innehållet i mina tidigare inlägg, er har jag ett bra tips till:

Sluta läs HÄR OCH NU !!!

Detta är en "tillflyktsarena" (om nu det ordet finns) för mig. Jag skriver för min egen skull, inte för att det ska passa just DIG eller DIG... utan för att jag vill skriva av mig mina tankar och funderingar om allt från sjukdomen till vardagliga små saker.
Man är inte glad alla dagar, och ibland är man sprudlande glad. Så är livet, för alla tror jag, inte bara för mig.

Denna blogg söker man upp för att läsa, inget man blir påtvingad.
Så valet är enkelt. Gillar man att läsa mitt ordsvamleri så:
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA !!

Om inte, nä då är det enkelt: BYE BYE !!!




Snart är det påsk och dags för en tur på kvasten

KRAM Cecilia




"Den drogen är inte funnen som gör alla glada"

PAUS

Tar paus från detta nu.
Bloggandet alltså.
Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.
Kanske en helt ny blogg, vem vet.

Och om ngn undrar, nej jag har inte fått svar på biopsierna ännu.



Ha det gott alla. // KRAM Cecilia





"I väntan på besked, skiner solen på god och på ond"

En svacka

Just nu är jag nere i en DJUP svacka.
Det känns SKIT att dr inte ringde som han lovade i förra veckan.
Det känns också SKIT att inte mina krampaktiga tillstånd upphör.
SKIT känns det också att ingen verkar bry sig om varför jag har så ont.
Ingen vill ta tag i det och utreda det på djupet grundligt som fasen. Man har gjort undersökningar på undersökningar och tagit alla prover man kan komma på, men inget onormalt sägs det. Och så gör man inget mer.
Jo det är VÄLDIGT ONORMALT att ha så ont i krampform så ofta.
Det tror jag de hade insett om det var de själv som hade haft dessa smärtor.

Känns som jag snart ska braka ihop. Förra natten vaknade jag vid 2-tiden och hade SKITONT.
Inatt var det inte förrän vid 4-tiden.
Jag sover urdåligt de nätter jag har/haft ont och går omkring som en zoombie om dagarna. Hur länge håller detta undrar man?!
Ibland (4 nätter i veckan ca) har jag turen at få sova en hel natt, men då är jag ändå skittrött efter 6-10 timmars sömn.
Så länge man håller igång, funkar det. Men när man kommit hem efter jobb är jag som om jag sitter i en vakumbubbla med influensaliknande värk i kroppen. Benen värker och känns som timmerstockar, omöjliga att röra. Armarna väger ton, För att inte tala om den "underbara" huvudvärk som hyrt in sig den senaste tiden. Jag är helt enkelt slut som artist, finito, trött trött trött....inte sömnig..... trött.

Om jag fick önska mig bara en enda sak vore det.... NO MORE krampliknande smärta ever never.

Tack för nu.... ha en underbar dag... nu ska jag vidare.




"När du hamnar i en svacka och allting går emot dig, och det känns som du inte kan hålla ut ens en minut till, ge aldrig upp då, för det är just tillfället då det kommer att vända"

Vacker som få

Underbara, vackra, älskade, kloka Lucas.
Saknar honom jättemycket. Han är hos husse i helgen.






"Det finna många kloka människor, men det finns också de som inte är riktigt kloka"

Inget svar

Veckan är slut, iaf vardagarna.
Dr lovade ringa i veckan men det glömdes tydligen bort.
Tror inte han ringer på helgen.

..... orkar inte vänta längre






"Vi måste ha fattat fel, sa en av katterna som tålmodigt väntade utanför mössfabriken"

Tiden rusar

Tiden rusar iväg och jag står still och fattar inte vad som händer.

Firade födelsedag i lördagskväll några dagar för tidigt, med gäster och god middag.
Söndagen avlöpte i lugnt tempo, soff/sängliggande mest hela dagen, orkade ingentingen. Blev trött bara av att se vasaloppsåkarna.

Jobb igen i måndags och på kvällen firade M och jag riktiga dagen med vin och riktigt god mat, + naturligtvis lite presenter.

Tisdag och det var dags för M att åka iväg igen, skulle nu bli borta tills på torsdag.
I vanlig ordning hade jag köpt hem grejer och fyllt kylen, men det står där ännu ...orört. Jag är för bedrövligt dålig på att fixa käk när jag är ensam.
Dels orkar jag inte, sen finns det så mkt bra restauranger som man kan hämta mat från.

Natten mellan onsdag och torsdag sov jag max 3 timmar. Dessa j-kla smärtor tar vid precis när som helst, och denna gång valdes nattetid att vara en bra tid på dygnet att överraska mig.

Igår på jobb gick jag omkring som en zoombie, blää.
Kom hem och då kom M också hem samtidigt. Sen var jag iväg och fixade mina naglar så nu är de så vårfina och nymålade.
Åt igårkväll riktigt god kycklingwok. Ja, jag hämtade den, lagade den inte själv.
Peter på Maguro gör det så bra så varför ska jag anstränga mig....

Igårkväll bäddade vi ner oss 2015, värre än de värsta pensionister.
M hade ont i huvudet och jag var däckad av trötthet.
Vaknade inatt vid 2-tiden av att M hade såå ont i huvudet att han bara kved.

Hämtade piller åt honom, sen låg vi vakna en dryg timme.
Idag har jag huvudvärk, men förmodligen för den dåliga sömnen inatt.
Ska snart gå in och kolla hur han mår. Han har inte stigit upp än.

Dr som lovade att ringa besked denna veckan har ännu inte hört av sig. Men han har ju dagen på sig.
Fick ett brev i veckan från patologen. Blev skärrad och tänkte, skickar de verkligen hem i brev utan att man talat med dr först??
Efter mkt velande och med kallsvettiga händer öppnade jag iaf till slut brevet.
Då var det svar på cellprovet som togs vid ett av mina akutbesök.
Puuuuh.....
Allt var normalt stod det, men det hade ju dr redan ringt och berättat förra veckan.

Kom plötsligt att tänka på ett brev jag fick för ngt år sedan. Hade haft ovanligt mkt huvudvärk och bortdomningar i ansiktet. Blev undersökt här och där och till slut gjorde man en stor rtg av skallen. Det brev jag fick den gången berättade att jag var frisk i huvudet........Det ni....
Det är inte så många som har papper på det.
Frågan är om det är giltigt ännu..... tveksamt kanske.....

Nu in och se hur käre M mår och sen förhoppningsvis frukost tillsammans.



Godmorgonkram till alla







"Ett brev skrivet med blyerts, är som ett viskat samtal"

Underbart

Underbart väder var det ute. Åkte ner till havet och gick samma runda som i förrgår.
Bitande isig vind, men solen strålade.

Vid Sibbarp hittade vi lä och satt i solen och njöt en stund.

Strosade tillbaka till bilen och längtade hem till frukosten som vi bestämde skjuta upp till efter promenaden.

När vi var nästan vid bilen kom en hund rusandes, lös, med sin matte skrikande efter den. Den lyssnade inte ett dugg på henne kan jag säga.
Jag frågade henne om lämpligheten att ha sin hund lös när man inte har pli på den. Jag uppskattar inte att andra okända hundar rusar mot min.
Då fick vi veta genom båda öronen hur dumma och otrevliga vi var.
Jaja, vad ska man säga. En hund kan aldrig bli bättre än sin förare. Så den hunden lär det inte bli mkt ordning på. Kommer skälla ikapp med sin matte.
Hoppas att vädret kunde göra henne på bättre humör för det behövde hon.

Slut i kroppen, ska gå och ta mig ett varmt långt skönt bad nu.







"Inget väder är dåligt när man är ordentligt klädd"

Solen strålar

Om jag inte kände av min trötthet i förrgår, kan jag säga att jag kände av den igår.
Sov urdåligt på natten, iväg till jobb. Hem, och så ner en runda till havet och gå med Lucas och älskade M.
Men när vi kom hem därifrån var det noll komma noll ork kvar i denna kroppen.
Fattar inte hur utslagen man kan bli.
Det värker i hela kroppen. Benen skriker efter lindring, handleder, armbågar och axlar gör så ont att jag inte vet om jag vill skrika el gråta.
Jag är så trött....inte sömnig, men hela kroppen är helt slut.
Jag förstår det verkligen inte. Blir så här ibland, orkar ingenting.

Kan man skylla på narkosens efterdyningar.... hahaha, sitter i 7 veckor...
Det vor en bra förklaring.

Vaknar tidigt i morse av att det gör ont. Nu sitter jag här och tittar ut och ska försöka samla ihop krafter att ta mig ut på en promenad Det vore ju förargligt att missa detta vackra väder. Det är upplyftande att bara titta på det, tänk att få komma ut och njuta av det.

Efter en god frukost och lite värktabletter ska det nog gå.
Jag är iaf fortfarande mkt glad över det lilla positiva besked jag fick häromdagen.

Och fortfarande optimist, även om jag gnällt lite idag....


Vårvarma kramar till alla



"En glad och munter ande sprider glädje överallt"

Lite positivt iaf...

Här har det inte hänt så mkt sen sist.

Var i Stockholm en vända i helgen på 50-årsfest, själva festen var i ute Täby. Jag kände 2 av de ca 50 som var där, inte ens han som fyllde hade jag träffat. Ja, och så känner jag ju älskade M förstås som var med, det var ju hans vänner, sen hans liv i Stockholm.

Vi bodde på hotell inne vid Norra Bantorget i centrala Stockholm, i en svit minsann. Trevligt värre. Lite kompensation sen i vi var uppe mellan jul och nyår. Då svämmade hela badrumsgolvet över av avloppsvatten då vi duschade, INTE fräscht. Så nu blev vi uppgraderade, fick stort fruktfat på rummet på lördagen och frukost på rummet på söndagen. Kan man kalla service.

Iaf festen var ganska trevlig, men lite konstigt blir det då alla känner alla och man själv känner 3 st. Och nog f-n mitt under middagen fick jag så ont så ont och sen en blödning, ganska kortvarig. Tror iofs inte att så många märkte ngt. (Skyllde på ryggont) Men hur kul är det ?

På söndagen var vi trötta och låg och slappade tills frukosten kom 1030. Med helt fel saker mot vad vi beställt. Så de fick komma igen med nytt. Efter en tur på stan så åkte vi ut till Bromma och fikade i ett par timmar och väntade på flyget.

Jobb igen i måndags och jag skulle nu börja jobba 100 %. Hur trött kan man bli som människa egentligen? Helt slut, orkade inte göra nånting på kvällen när jag kommit hem. Låg som en degklump i soffan och undrade hur jag skulle orka ta mig in i sängen.
Tisdag lika trött. Igår ngt lite bättre, tog en lång promenad när jag kom hem i det vackra vädret. Det piggade upp lite.

Ringde också till sjukhuset igår igen. What's new?..Hej det är jag...igen.... vill man nästan lägga till.
Talade om hur jag har det med min smärta och blödningar. I lördags på festen. Natten mellan måndag och tisdag. Igår fm på jobb. Pallar verkligen inte med detta. Fungerar snart inte som människa längre. Det tar enormt med energi och så gör mig skittrött, och dessutom lite rädd, ibland mer än lite rädd om jag ska vara ärlig, och det ska man ju.

Den söta rara sköterskan jag pratade med, lovade prata med ngn dr och ringa tillbaka. Det gjorde hon också och hade då pratat med en av de mest erfarna läkarna som jobbade den dagen. De kan inte förstå det. Hon lovade iaf att "min egen dr"...det lät något det... MIN EGEN !!! (han som opererade mig alltså) jaja han skulle iaf ringa mig ngn gång antingen torsdag el fredag.

Idag hade vi gruppdag på jobb, satt i stor genomgångssal och DÅ ringde dr, så fick smita ut !!! YES YES YES..... bara att han ringde kändes som ett lyft, han är SÅ svår att få tag på. Han beklagade så mkt att inga svar ännu finns på mina biopsier, men han berättade iaf att det cellprov som togs på livmodern vid ett av mina akutbesök inte visade på ngt onormalt. JÖSSES VAD SKÖNT !!!! Han lovade att eftersöka mina biopsisvar och återkomma nästa vecka.... Ojoj, vad man ska gå och vara nervös nu då i nåra dagar. Hoppas, hoppas att han får besked. Efter att besked kommit ska han ta beslut om vad vi ska göra med mig och mina dumma smärtor och blödningar.

Så lite positivt var det iaf idag.... Jag är såå glad. Känner knappt att jag är trött ikväll.... Firade med ett glas rött vin till maten.





"Det heter inte 50-åringar längre. Det heter återanvända tonåringar"