lördag 26 februari 2011

Veckan som gått.

I måndags fick jag besök av en god kär vän från Halmstad.


Vi drack vin, åt, drack mer vin, pratade, åt äpplekaka, drack mer vin och pratade. Och så fortsatte vi ända tills onsdagen. Det var riktigt mysiga dagar. Tack kära TANT för att du kom ner och förgyllde min tillvaro.

Jag ringde o pratade med försäkringskassan o frågade om de hade tagit beslut så att jag kunde få börja jobba. Men NEJ de hade ännu inte beslutat om jag kunde få ersättning för taxiresor till jobb. Det var som jag trodde innan. Min fot/mitt ben hinner läka innan de tar nåt beslut. Det är helt sinnessjukt. Jag ringde dit 8 febr första gången. Till råga på allt sade hon: - vi får se om du får ersättning för din sjukskrivning. Man brukar inte vara sjukskriven så länge som du har varit för det som drabbat dig.
Jag har ju velat börja jobba sen den 8 febr !!!! Men då deras kvarnar maler långsamt så blir jag frisk innan de är klara. Tror jag kan få börja köra bil i veckan. Jag har numera inte mkt förtroende kvar för FK det måste jag tyvärr erkänna. De kanske skulle ta beslut i veckan som kommer. Min sjukskrivning slutar på måndag. Är detta klokt ???

Hur som helst. Jag har en fin arbetsgivare som nu (i onsdags) sade: Vi betalar din taxi till o från jobb om du kan komma och jobba dina nattpass i helgen.
Det blir billigare för dem än att ta ut ngn på övertid att täcka de pass jag är borta. TACK för att det finns de som har sunt förnuft.
Tyvärr så har taxibolaget inte kunnat hålla det de lovat. Jag förbeställer bil, men de kommer inte. Har funkat 1 gång av 4. Trist.

Så jag har jobbat fm i torsdags. Natten som gick jobbade jag och ska även jobba kommande natt. Äntligen tillbaka till vardagen.

Älskade M kom hem i gårkväll vid 1930 efter att ha verit borta sen tidigt i måndagsmorse. Så vi fick ju nästan 2 timmar innan jag skulle iväg.

Var med Lucas på djursjukhuset i går-fm (tack kära mamma för att du skjutsar mig dit jag behöver komma). Hans tumör på mjälten har växt yttepyttelite sen förra undersökningen för en dryg månad sen. Veterinären lovade att Lucas inte känner av sin tumör, den gör inte ont. Det som kan hända framöver (till 99%) är att det börjar blöda i magen på honom om tumören växer för nära nåt blodkärl. Då blir han trött och hängig. När det blir så, så får han somna in. Nu njuter vi av de dagar, veckor el månader han har kvar. Han är ju pigg som attan, trots att han fyller 13 år den 25 mars.

Idag håller jag tummarna för att vinna lite på V75, eller lite, jag vill vinna mycket.




Önskar er alla en fin lördag och en fortsatt fin helg.

Kram Cecilia

"Personligt besök uppskattas mer än översända hälsningar"

söndag 20 februari 2011

Privatchaufför

Får fortfarande inte köra bil med foten/benet.
Igår tog min privatchafför = älskade M, med mig på en liten utflykt.
Vi åkte upp till Höganäs och shoppade lite på outleten där. Blev 2 jackor för min del.

Sen bar det av lite söderut till Helsingborg. Där åt vi lunch på ett mysigt ställe med min brordotter och hennes kille som är bosatta just i Helsingborg.

När vi drog vidare söderut så stannade vi på möbelaffärerna vid Center syd.
Vi är ute efter 2 st mysiga fåtöljer med fotpall att sitta o slappa i.
Har stor plats i hörnan i vårt vardagsrum nära öppna spisen.
Så det lutar åt dessa fåtöljer. Ska bara välja i vilket tyg vi vill ha dem.
Försäljaren gjorde ett bra pris till oss, och det är ju alltid trevligt.

Idag är det tvätt som gäller på fm.

Önskar er alla en fin söndag.



"Resenären ser det han ser, utflyktsdeltagaren ser det man visar honom."

fredag 18 februari 2011

Kast, släng, bort

Håller så smått på att rensa i mina garderober. Det slängs en del kan jag säga. Finns kläder jag inte använt sen förra rensningen.

Men då var det bra att ha tyckte jag.
Men, bra att ha är egentligen inget att ha. Oj vad nöjd jag känner mig nu.

Och när (INTE om) jag går ner i vikt vill jag inte ha gamla kläder som legat o väntat in mig. Näää, då ska det köpas nytt och firas.

Satt och läste kommentarer i gamla inlägg, och det som handlade om semlor gjorde mig ju hur sugen som helst på en sån just här och nu.
Häromdagen såg jag ett kondis som hade FASSLASS-bullar.

Nu ska jag njuta av ett skumbad, tända ljus i badrummet och bara koppla av.




Ha det bäst och trevlig helg.



"Det rensade magen, sa pigan, när hon fick tvillingar"

torsdag 17 februari 2011

Vad är det för fel......

... i huvudet på mig ?

Ibland undrar jag faktiskt hur det står till uppe i hjärnkontoret.
Fick lägga mina kryckor i tisdags. Och genast registrerar hjärnan det och säger. Hallå..... Nu e du frisk.

Ja eller hur ? Så överansträngde jag benet igår tror ni ? JA helt rätt.
Så nu sitter jag här i dag med ett vrålvärkande ben / fot.
Tur man har kuliga piller hemma som tar bort lite ont iaf.

Och ändå gjorde jag inget speciellt alls. Jag var hos tandläkaren på morgonen. Bet av en bit av tanden då jag ramlade och skadade foten. Bet tydligen ihop hårt. Nåja, fick skjuts dit, men promenerade så sakta hemåt sen. Det är max 1 km. Men det räckte tydligen.

Japp, så nu blir det ingen promenad utan krycka idag iaf. Tar den ena med mig.

Lite flitig är jag idag trots allt. Jag kokar ärtsoppa, det är ju torsdag.
Luktar gott, hoppas det smakar bra sen också. Älskade M ska köpa Punch med sig hem, och så ska vi göra några pannkakor att avsluta middagen med.



Och nej, jag har inte fått nåt besked från försäkringskassan om jag får jobba, dvs om de vill betala taxi till jobb. Det är ju "bara" en dryg vecka sen jag ringde dit. Så man får inte kräva för mkt.

Nu ska jag kela lite med min vovve, det är mysigt och gör att man kopplar av.


Ha en finfin torsdag och var rädda om er.




"Värst var det 1941, ärtsoppan var så tunn att det fanns varken ärtor eller fläsk i den, ja en del veckor hade vi inte ens torsdag."

torsdag 10 februari 2011

Och nu då ?

U T T R Å K A D.

Har tråkigt, är less, irriterad och orkeslös.

F*n vad jag är trött på att aldrig få vara frisk och hel.
Det tar på psyket mer och mer för varje grej som händer.
Sitter här hemma, kan inte köra bil med foten/benet. Det regnar ute. Så har ingen lust att gå ut.

Blev vansinnigt sugen på Sushi för en stund sen.


Men de har ju ingen hemkörning. Lite dyrt ta taxi, 120 spänn. Nä det är det inte värt.
Får väl äta en tallrik fil el nåt annat kul :-)

Får väl pilla mig i naveln resten av kvällen...

Fy så deppigt inlägg.... ska gå o skärpa till mig nu.


Ha en fin kväll ni andra iaf.




"Förlåt alla dina fiender. Det finns inget som gör dem så irriterade"

onsdag 9 februari 2011

Åka taxi ?

Jag ringde igår till försäkringskassan för att höra om de ville ha vänligheten att betala för taxi till och från jobb, så att jag kan börja jobba igen. Det är nämligen deras sak att avgöra det.


Ojojoj, det kunde ju hon absolut inte svara på, det måste utredas först.

Jaha tänker jag stilla, hur lång tid tar det då ? Tills foten och sprickan i benet har läkt eller ?
Jaja, nu har jag frågat iaf, får jag inte hjälp att ta mig till jobb, kan jag INTE börja jobba. Får inte köra bil på ca 6 veckor räknat från den datum då jag skadade mig.
Det är ju inte så att jag kan promenera till jobb, ca 28 km enkel resa.

Ett annat dilemma är ju att jag varje dag på väg till jobb lämnar lille älskade Lucas på dagis, så det frågade jag oxå om. Det är en omväg på ca 1 km. Han kan ju inte vara ensam hemma plötsligt. Det vore inte rättvist mot honom. Sen kan jag väl förstå att det inte är deras problem. MEN det är ett JÄTTE-problem för mig.

Japp så nu sitter jag här och är positiv och hoppas det skall lösa sig till det bästa.

Skall till sjukgymnasten på tisdag igen, då ska vi bestämma om foten/benet är så bra att jag får börja jobba igen. Är hyfsat rastlös nu.

Nu ska jag skåla med mig själv i lite vitt vin med isbitar som skramlar omkring härligt i glaset.

Så får jag passa på att önska en trevlig onsdagskväll till er alla.

KRAM Cecilia




"Trevliga karlar är aldrig bra på att skaffa taxi"

lördag 5 februari 2011

Semla, fastlagsbulle eller hetvägg ?

Idag blir det fika hemma hos mamma o pappa.
Har ju en chaufför hemma nu, så får passa på att ta mig ut nånstans.

Hembakt semla/fastlagsbulle blir det.
Då är frågan hur de ska ätas.

Älskade M som ju är från Stockholm säger att de ska ätas i djup tallrik med varm mjölk = hetvägg.


Blir ju blaskigt säger jag, och vill äta dem som de är, genom att först ta av locket och sen mumsa i sig resten.




Hur äter DU semla / fastlagsbulle ?

Vad kallar DU det för ? Fastlagsbulle, semla el hetvägg ? Eller har DU ngt ytterligare alternativ ?

Ska den vara hembakt eller köpt ?

Vetedeg eller wienerdeg ?

Mandelmassa eller inte ?

Släng in en kommentar och berätta, vetja.


Jag vill ha hembakt semla av vetedeg, med lite mandelmassa.



Ha en fin lördag och njut av tex att dagarna blir ljusare o ljusare.


KRAM Cecilia



"Säkra bilar är bilar som inte kan köras snabbare än chauffören kan tänka"

fredag 4 februari 2011

Funderingar

.... har en del tid att ägna åt funderingar när jag sitter här med benet i högläge.

Tacksamhet, realism, bitterhet, enenrgidränerare, glädje, livsnjuteri.

Tacksamhet börjar jag med tror jag.
Är man tacksam över lite, har man mycket att vara tacksam för.
Varje dag finns det ju ngt att vara tacksam över.
En kommentar i bloggen, vädret, att jag inte har ngn svår sjukdom, små saker som fågelkvitter, en god frukost, att ngn säger att de saknar mig, en kram skickad i cyberrymden, ngn tänkte ju på mig.

Realism, ja den är svår. Vad skulle jag vara riktigt riktigt jä*la glad över. Tja tex att vara ekonomiskt oberoende, alltid få vara frisk, men om man ska vara lite mer realistisk.
En dröm vore att vinna en kock i hemmet en månad. Som lagar hälsosam mat och serverar den vackert. Jaja, jag vet jag har ju min älskade M och han är inte dum i köket alls, tvärtom, riktigt duktig. Men han reser ju så mkt. Och när han är borta öppnar jag knappt kylskåpsdörren. Restaurangmat eller näringsdrycker blir mitt alternativ. Det finns ju såna tävlingar där man kan vinna sin kock.....hmmm nåja ändå inte så realistiskt kanske.


Bitterhet, den är också svår. Det finns säkert de som har anledning att vara bittra, men varför låta det gå ut över andra?
Det finns ju många bittra människor. Så synd att lägga energi på sånt när det är lättare att vara neutral el kanskte t.om bjuda på ett leende.
Nu lade jag väl upp till straffspark känner jag, men det är mina tankar. De kan naturligtvis vara helt felaktiga.

Energidränerare, såna har jag sorterat bort ur mitt liv. Varför ska man umgås med människor som tar mer än de ger. Och nu menar jag inte materiella ting. Men vissa människor gör att man känner dåligt samvete så fort man varit i kontakt med dem. De kräver mer av andra än de är beredda att ge själv. Nä, det orkar jag inte med mer.

Glädje..... ett vackert ord. det finns mycket jag känner glädje över. Att min hund blev frisk/friskare igen tex efter att han låg jättesjuk för 14 dagar sen.
Jag känner glädje över att jag har en fantastisk man i mitt liv. Min älskade M. Ja, min och min, man kan inte äga andra, men just nu delar vi vår tid med varandra iaf. Jag känner glädje över att ha ett bra jobb. Jag har få men fina vänner, dem är jag rädd om. Glädje och tacksamhet är väldigt närbesläktat känner jag.

Livsnjuteri, ja det är en sak i sig. Jag och älskade M njuter av samma saker. Vi älskar god mat (tyvärr inte alltid så nyttig kanske). Vi gillar vin, har ett par härliga vinprovningar inbokade under våren. Vi reser så mkt vi kan. Ser just nu fram emot en underbar resa till Italien i början av sommaren. Där ska vi hyra ett hus i en olivlund på en bergssluttning 12 km upp på slingrande vägar från medelhavet. Besöka härliga vingårdar planerar vi också att göra under den trippen. Ibland tar vi en heldag på sängen med en eller ett par bra filmer, eller letar nya resmål med varsin laptop i knät. Går bara upp för att äta och dricka.
Vi kopplar av och bara njuter av livet helt enkelt.
Eller det kanske inte är så enkelt, men man måste prova.

Ja, det var dagens funderingar från tankesmedjan.

Ha det fint alla, och glöm inte att känna glädje, tacksamhet och njuta av livet.


KRAM Cecilia



"Handla med godhet, men förvänta dig inte tacksamhet"

torsdag 3 februari 2011

Nytt bud

Var idag hos sjukgymnasten. Skulle dit med min trasiga vänsterfot. När hon ropade in mig ochjag kom på kryckor sa hon: Oj har den blivit sämre? Nä sa jag, jag har slagit ihjäl den andra foten nu.


Så hon undersökte och tittade och kände och klämde väldigt försiktigt. Undrade om jag röntgat underbenet. Nej bara fotleden sa jag.
Ok, sa hon, för du har med 99% säkerhet en spricka i vadbenet. De brukar bara röntga fotleden vid såna här skador. Men med tanke på hur blå/lila/gul/grön jag var en bit upp på benet och hur jag ömmade när hon tryckte, och hur jag kunde röra foten/benet så ställde hon den diagnosen. Hade det bara varit en stukning hade blåmärkena gett sig av nedåt foten. Tyngdlagen träder in. Men vid spricka/liten fraktur är man blå uppe på benet längre tid. De blåmärken som var vid ankeln har gett sig på kas fram emot tårna.

Skall tillbaka till sjukgymnasten på onsdag, ev röntgar vi om foten + underbenet då.

Men egentligen spelade det ingen roll sa hon för man gipsar det ändå inte. Så nu är benet lindat igen, halvvägs upp till knät.
Kryckor är mitt färdmedel tills jag kan gå utan att jag haltar.

Japp, så nu sitter jag här med foten i högläge och tar mig inte speciellt långt iväg. Jag får inte köra bil med foten. För reaktionsförmågan är inte så bra. + att om jag skulle behöva bromsa hårt går det förmodligen åt skogen.

Jaja, få väl ta ett glas vin ikväll.... mest för...synd om liksom.
Eller ?

Ha det bra för det tänker jag ha. Har ont, men inte superont.

Kram Cecilia


"Hårda bud, sa Moses. Fick stentavlorna på tårna"

onsdag 2 februari 2011

UTMANING

Utmaning!

Jag har blivit utmanad av Lisbet att svara på dessa frågor...


♥Hur länge har du bloggat?
- Sen januari 2010

♥ Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Till de som jag har lagt till i högerspalten. + att jag kollar runt lite bland andra.

♥ Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Det är väldigt blandat. Några är mina vänners/kollegors bloggar. Då några av dem tyvärr drabbats av cancer blir det ju lite ämnesbloggar. Men följer också andra.

♥ Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja det tror jag, eller hoppas iallafall. Många tycker jag är väldigt öppen, speciellt under min tid då jag var nyopererad och väntade på biopsisvaren.

♥ Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag använder bloggen för att ventilera tankar, funderingar, men det mest privata i vardagen är ju mitt och inget jag lägger ut i en blogg.

♥ I vilken utsträcknng bloggar du för att få bekräftelse?
Bloggen fungerar som en ventil, och jag började blogga för att få ur mig frustration och tankar. Slippa gå och älta det hemma. Men visst är det kul med kommentarer....absolut.

♥ Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
Har träffat flera, men det hade jag ju gjort redan innan bloggandets värld öppnade sig för mig. Men visst vore det kul att träffa de "okända"

♥ Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt.

♥ Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Det har funnits folk som tyvcker jag varit "gnällig" i min blogg. Men det är ju ett fritt val att läsa.

♥ Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
Det har jag ingen aning om..... men kanske... förhoppningsvis har jag ingen frustration jag behöver skriva av mig om då. Utan det blir om livet i allmänhet och njutning i synnerhet.

Som alltid med en utmaning ska den skickas vidare!
Dessa tjejer vill jag utmana:)


Elisabet, Ulrika, Gökboet, jag utmanar gärna TantRosa också, så får vi se om hon nappar. Känner mig lite tveksam där. :-)


Kram Cecilia


"En stor del av nöjet med kvickheter ligger i att de utmanar förnuftet"