söndag 21 oktober 2012

Belasta

Var ner till Trelleborg o träffade min dr förra veckan.
Han var inte så nöjd med min fot - och det är ju inte jag heller så där var vi helt överens.

Nu bestämdes det iaf att gipset skulle av. Och förbli av, ett tag iaf. Foten ska belastas, så får vi se om skelettet väljer att börja läka då. Ibland sker det tydligen när man går och belastar skelettet.

Tillbaka i december för ny röntgen och nya beslut.

Pratade lite med dr om vår stundande Thailandsrresa. Han undrade om vi kunde tänka oss att skjuta på den lite. Men njae, det går ju inte - älskade M sa, - vi ska fira en speciell födelsedag så nej, helst inte.

Ok, sa dr, det blir inga problem för dig att åka om du är inställd på att inte kunna göra allt jag vill.
Så, sola, dricka drinkar, bada blir väl sysselsättningen.
M frågade dr om det kunde vara aktuellt med lite beachvolley ? - Svaret blev, nej inte med nån större framgång..... sen hade de två roligt en stund och hittade massa saker jag inte kan göra.

Skämt åsido så blev jag jätteglad att resan troligen inte behöver ställas in. Dr sa, rtg i dec, så beslutar vi då. Om det blir operation så blir det ändå inte innan jul förmodligen, sen är vi i  mitten av januari innan de har planerade operationer igen. Vi åker ju i början av febr, och kommer hem i mitten av mars. SÅ då bestämdes det att om inte foten ser alltför jäklig ut i dec, så väntar vi tills jag kommit hem igen.

Nu tassar jag omkring i gympaskor eller foppatofflor. Hur snyggt som helst. NOT !!
Men snyggare än gips iaf och framförallt skönare.

Så när ni har tid, håll er tummar för mig - och för att skelettet väljer att börja läka.


fredag 5 oktober 2012

Acceptera och köpa läget


Var tillbaka på sjukhuset i onsdags för att kolla lilla foten.
Gick därifrån med tårarna rinnande nedför kinderna.
Fick ringa till jobb och kompa bort de sista 3 timmarna av mitt arbetspass, fanns inte en chans att jag skulle klara att jobba mer den dan.
Foten läker INTE.
Den dr jag träffade trodde att ytorna på benbitarna är för släta för att kunna fästa i varandra.

Men eftersom specialisten Mats Åström, han som opererat mig, måste få vara den som fäller domen, så ska jag till honom på torsdag. Dr Mattias som jag träffade i onsdags sade - han måste hitta en lucka och ta emot dig, annars får han stanna klockan och klämma in dig.
Låter inte så betryggande tycker jag. Låter som det är viktigt att Mats får titta själv.
Så på torsdag åker jag ner till Trelleborg och får besked vad som ska hända nu.

Mattias trodde kanske att man öppnar upp foten igen,  ruggar upp ytorna på benbitarna, + ev tar en bit ben från höften och lagar med. Då sade jag till honom - kan ni inte bara lika bra skjuta mig, här och nu.

Ja, jag var/blev desperat.
Gör vad som helst bara foten blir hel. Kan käka mediciner el vad som krävs.

Vi åker till Thailand om 4 månader, el har iaf planerat att göra det, 5 veckor i paradiset. Nu börjar den resan ligga i farozonen, om de opererar, hinner det läka då ?
Har sett fram emot denna resan hela sommaren när jag satt med trasig gipsad fot, och när jag nu inser att kanske kanske det inte blir nån resa, ja då rasade allt.

Men det är ju bara att acceptera och köpa läget. Ha tålamod.

Hade jag varit ett boskap, hade de skickat mig till slakt.

Min fina chef ringde och pratade med mig i onsdags-em, undrade hur det gått, stackars honom som fick lyssna på snörvlande och forsande tårar (tror nästan tårarna hördes). Han ringde igår igen för att kolla hur jag mådde.

Nu försöker jag förtränga detta tills på torsdag. Kanske Mats Å, har nåt knep i bakfickan som ingen annan känner till. Som gör att foten läker fortfort.

Inatt väntar jobb, och långpass på söndag. Då går tiden fort iaf.

Stackars älskade fina M som oxå längtat länge efter att vi ska få resa. Han har tröstat mig under sommaren och sagt, gumman när vi är i Thailand har du glömt detta.

Trevlig helg till er alla.



"Tålamod är hoppets dotter"