Så var det dags....

Steg upp vid 7-tiden. Dags för ny dusch och desinficering.
Ingen mat och dryck efter kl 2400. Men det kände jag heller inget behov av. Dock hade jag huvudvärk och var lite stopp i näsan. Så lite nässpray unnade jag mig iaf.
Min käre M körde mig till sjukhuset och jag var och anmälde mig lydigt i luckan 0820.
Fick sitta in i ett litet väntrum och blev inkallad på minuten 0830.
Av med alla kläderna och på med sjukhusets läckra strumpor och rock. Precis när jag var klar med det kom dr och ville prata med mig.
Han frågade om de fick ta bort hö äggstock ?! Ja visst sa jag tycker du det behövs så.... vad ska man säga ?
Han sade att det tittat på bilderna på morgonen och tyckte det var det bästa. Det finna alltid risker sa han om man ska försöka skära bort tumören el punktera den. Det kan bli läckage i buken och en hel del annat som han förklarade ingående. Så visst bort med den. Jag skulle dessutom ha mindre ont efteråt sa han (Och som det känns nu är jag glad de inte gjorde annat för jag har ont så det räcker och blir över.)
Nåja jag fick kliva upp i min korta säng (gjord för människor som är max 180 cm kändes det som) på pre-op avdelningen. Fick inta 7 piller, mot smärta, yrsel, illamående, antiinflammatioriskt och nån morfintjosan. På fastande mage snurrade det till lite i kupan efter en stund.... :)
Dropp kopplades in och naturligtvis blir man ju hur kissnödig som helst av det.
Jag låg där och väntade och väntade, de hade ett planerat kejsarsnitt på min sal innan det var min tur. När det väl blev min tur strax efter kl 10 hade jag varit på toa 2 ggr och tömt ut droppet.
En hel del frågor och prat om ditt och datt med personalen på op-salen. Som mest var det 11 !!! personer i salen och då hade inte varken narkosläkaren el de två läkare som skulle operera mig kommit. Kändes tryggt iaf att så många skulle vara med, Det var några "elever/kandidater" och det gör inte mig nåt, tvärtom.
Jag fick en liten spruta i kanylen jag hade i armen. nåt smärtstillande sa de och så skulle det snurra till i huvudet sa de. Och ja de hade rätt, det tog ca 20 sek sen var det snurrsnurrsnurr. Sen sade de godnatt....och jag hann nog inte svara tror jag.

Blev väckt på uppvaket vid strax innan 14.... de frågade .. hur mår du, har du ont ?.. Jag är trött, sa jag, vill sova..
Dgas igen efter 30 minuter, samma frågor... och blodtrycksmanchetten som spändes åt för mätning varje kvart !! Hur ska man kunna sova då ?
Klockan 15 sade de, ska du vakna nu och gå upp och kissa ???
Skoja med mig sa jag, får jag vakna först...?? De hade verkligen humor där på uppvaket. Macka och te dukades fram vid 1520. Hungrig som jag var så tvingades jag ju vakna. Och det gick hyfsat bra. Gott var det att fika iaf. Lite mer smärtstillande i droppet.
Sen skulle de titta till hålen (blev titthål, eller tja lite stora titthål ca 2 cm per styck, men inte helt uppskuren iaf)
Sen var det saft och invänta kissnödigheten, man skulle tvunget kissa innan man fick åka hem.
När jag gjort det så skulle dr ju komma och tala med mig. Det tog ytterligare en timme innan han kom så då var man ju vaken på riktigt.
Han förklarade att det tagit bort hö äggstock och äggledare. Tagit biopsier på vä äggstock och livmodern och bukvätskan i bukhålan och nåt mer (var nog inte helt vaken ändå)
När det var klart var det bara att klä på sig och åka hem, de ville inte ha oss kvar över natten det var tydligt,--- :) Men bara bra, man känner sig friskare hemma.,
Så på något ostadiga lite darriga ben steg jag ut mot friheten och min käre M fanns på plats för att hämta mig. TUR!!! Var nästan kallsvettig innan jag kom ner till bilen.
Skönt komma hem och lägga sig i soffan och bara vara.
Ringde en del vänner, som hört av sig med sms under dagen, och pratade lite, men jag sluddrade tydligen fick jag höra... inget jag själv märkte.
Travade vidare in till sängen vid 2230-tiden.
Så skönt att få ligga i egen säng.



"Optimisten har säkert lika ofta fel som pessimisten, men har roligare"