Inte mycket...

....har hänt sen sist.

Mest gått omkring och "deprimerat" mig.
Känner mig hopplöst nere, trött som en avd på ett ålderdomshem.
Håglös, ingen ork, huvudvärk, ont i "undre livet".
Gummiklubbad i huvudet, gråa hår...fler och fler, folkskygg,
osocial, asocial, vill inte umgås alls...
Känner mig helt enkelt som en jävla gnällspik.
Och det är ju det jag är också ser jag när jag läser ovanstående rader.

Ska börja jobba på måndag är det tänkt, 50% till att börja med. Känns hur jobbigt som helst, inte att jobba, men att man ska börja träffa folk, umgås, vara social... det känns som omöjligt just nu. Men måste ju bita ihop och göra det. Det blir säkert jätteskönt att komma igång igen i vanliga trallen. Men för tillfället är det som om det vore en mur, 100 meter hög, som jag måste över... Liksom en "igångspark" där bak som skall till...
Mest rädd väl för att jag ska bli ledsen och inte kunna hålla tårarna borta om folk frågar hur det är, och hur jobbigt blir det för DEM då? Vissa dagar går det jättebra att prata om allt som hänt, andra dagar går det inte alls att beröra ämnet, märkligt...

Tror i grunden att det är ångesten som kommer smygande .. eller smygande o smygande...den har bokstavligen kastat sig över mig, hyrt in sig i ett rum i hjärnan, och vägrar flytta ut igen. Det närmar sig att jag ska få besked på analyser och biopsier. Det skulle ta mellan 2-4 veckor... det har gått 2,5 vecka nu.
*ryser*...jag vill inte VETA, samtidigt som jag vill.
Tänk så fånigt allt blir om det visar sig att allt är bra nu efter op. Allt elakt är utplockat. Då har man gått här och våndats och mått skit till och från i onödan.

Men jag HAR JU iofs redan BESTÄMT att det INTE är ngt, bara hjärnan som inte är med på det resonemanget. Men den är ju ovanligt trög ibland, som bekant. Kan ha att göra med att man är i den berömda medelåldern kanske... vilket uttryck eg... medelåldern... vad kallas de andra åldrarna då undrar man?!? Lagomåldern ?? Kan det var nåt och när är den i så fall? Och så har vi den hemska förmycketåldern, den kommer fortare än man tror. Man står helt oförberedd. Som inför så mycket annat.

Det enda positiva dessa dagarna har varit att man fick öppna börsen och punga ut med en massa kronor för flygbiljetterna till Thailand, dit vi åker 11 nov-14 dec. Inte för att det är kul att bli av med pengarna utan för att nu har man nåt att se fram emot....yieeaahhaa!!


På stranden i Khao Lak

Vacker thailändska

Mojitos...mmm


Men det är ju drygt 9 månader dit... det är LÄNGE !!!! Någon/några kommer att hinna bli gravid/a och föda barn tills dess. Finns olika sätt att räkna dagar.. och detta var det jag kom på passade bäst här.

I övrigt förutom ovanstående gnäll.. är jag OPTIMIST och glad... det har jag ju lovat mig själv.. och löften måste man hålla....så det så !!




"Att resa betyder att nå ett mål, att vandra betyder att vara på väg."


Slänger med ett extra efter att ha tittat i mitt pass innan idag....

"Om man ser ut som sitt passfoto behöver man troligen ut och resa."

Låt oss säga som så... jag BEHÖVER RESA JÄTTEMYCKET !!!!