jag känner mig inte hemma i min egen kropp.
Känner liksom inte igen den och "symptom" den visar.
Ger mig en konstig känsla, känner mig främmande på ngt vis.
Häpp, nu ner i sängen och skidskyttet.
Heja heja heja !!!
"Bland idel främmande människor händer det att man inte ens känner igen sig själv"
Hej vännen, jag känner igen dig om det är någon tröst. Det du o din kropp går igenom är ju inget ni gjort tidigare så det är klart att ni påverkas. Vore ju konstigt annars. Tror också att vi "kontrollmänniskor" vill ha koll på läget och när vi inte har det o kan påverka situationen blir det så här.Hoppas att du snart får ett positivt besked för det är du värd! Kram Anita
SvaraRaderaHej, jo jag känner också igen mig delvis. utoifr¨n sett, ser ungefär likadan ut i spegeln. Det är mer inombords liksom. Kroppen beter sig.... har fått "tonårsfinnar" som jag iofs aldrig hade i tonåren så det är väl dags nu kanske. Känner mig som en gäst i min egen kropp. Den känns främmande på nåt vis, den är inte min.
SvaraRaderaDet där med att inte ha kontroll är jobbigt. Men nu väntar jag att ringa tills nästa vecka. Ska till Sthlm i helgen och vill kunna koppla av där och sen ringa nästa vecka igen och tjata om besked. Tålamod har jag varit bra på innan.... men nu... nä fy fasen för väntan... avkyr det..
Kram
oj som jag skriver... ska vara utifrån sett
SvaraRadera