Bra och dåligt.

Det som är bra är ....

.........Lucas fick komma hem i onsdagsem. Han var piggare men ändå inte sig riktigt lik. Men i torsdags piggare och i fredags ännu piggare.
Tar väl lite tid att hämta sig efter en sån pärs kan jag tro. Speciellt med tanke på hans ålder. Han ska fylla 13 i mars.

Var på rättegång i onsdags också. Nu var det frågan om jag skulle få ngn ersättning för allt jag förlorat. Var sjukskriven i ett år nästan, men bara på 25% på slutet.
Nåväl, Killen som körde på mig, här kallad XX, och hans advokat har hela tiden påstått att jag ljuger om mina skador. Jag ska bevisa mina påstådda skador osv osv. Bevisa att jag var frisk innan bilolyckan.

Domaren tyckte vi skulle nå en förlikning. Jag var beredd på det men inte XX och advokaten. Men eter vidare samtal med domaren skulle de försöka sa de. Vi fick prata med domaren en och en. (Eller först jag och sen de, och så om igen) Till slut hade de en summa de erbjöd. Jag köpte den så jag skulle slippa se dem där två mer. Det var lååååångt ifrån så mkt pengar som jag förlorade. Men en vinst i sig att XX fick betala, och att jag slipper träffa dem två nånsin mer. Hoppas jag. Jag har nämligen mycket svårt för folk som ljuger. Och det var de där två mästare på.

Det dåliga hände i fredags. Jag var ute med Lucas på morgonen, han var pigg och ville gå lite längre när jag tänkte vända. Så jag följde med honom lite till, hade ju ingen brådska. Det var lite isigt, så vi gick runt om isfläckarna. Men......jag missade en ...och tjoff så låg jag på marken. Ljudet från min fot var inte angenämt. Ett knäppande ljud.
2 kvinnor/tjejer i medelåldern som var ute med sina hundar skyndade fram för att hjälpa mig upp. Det var tur för foten gjorde ONT. Linkade hem och lade mig på soffan och grät en skvätt. Kände att jag bara inte orkade med mer just nu.
Nåväl, efter ett tag började foten svullna. Älskade M lindade den åt mig och jag ringde till min läkare för att han skulle titta på den. Jag vägrade åka till akuten på sjukhuset. Då hade man fått vänta där hela dagen. Åkte sen till dr, han tittade på den och tänkte precis som jag. Sa: Ska vi skratta eller gråta ? Naturligtvis var det den friska foten som gick åt skogen och inte den dåliga. Men det är ju inget man väljer liksom.

Så foten ska röntgas i morgon, så får vi se om det är "bara" ligamentskador eller ngn liten fraktur. Går med kryckor nu för att ta mig fram.

Så håll tummarna för mig i morgon.


Nu middagsdags.




"Hon var tvungen att gifta sig med en röntgenläkare. Han var den ende som kunde se något i henne."