En riktig pärs

Blev opererad i torsdags. 2 nya skruvar sattes dit efter att dr hade justerat benbitarna som förskjutits lite grand.
Vaknade ur narkosen, fikade lite. Fick åka hem vid 1730-tiden.
Lade mig att sova direkt, jag var helt borta. Sov i 2 timmar vaknade vid 2015 och var kissnödig.
Svepte undan täcket och...................... lakanet i fotänden av sängen var fullt av blod. (så även madrassen)
Kallade på min älskade M. Han ringde direkt till op-avdelningen / uppvaket. Där ville de inte veta av mig. Jag fick åka till akuten sade de.

Jag protesterade så mkt jag orkade, men efter att jag varit på toan och såg att golvet blev rött av blod från foten/gipset, fick jag till slut ge med mig.
Jag kände bara att jag verkligen inte orkade åka dit och vänta halva natten.
Men så fick det bli. Vi satt i 1 timme i väntrummet (jag i rullstol, med plastpåse om den blodiga gipsfoten) innan de överhuvudtaget kallade på oss så att vi kunde anmäla oss. Jag sade då till dem, precis som M gjort flera ggr under den timmen, att jag bara inte orkade sitta upp efter att ha varit sövd samma dag. Suck och stön..... då fick de väl ordna en säng till mig om det fanns nån. Och det fanns det. In på ett rum, där jag somnade med dubbla filtar på mig. Närmre 1-tiden på natten kom de och hämtade oss och flyttade över till annan säng inne på ortopedens akut. Där sov jag vidare till vid 2-tiden innan en dr kom o tittade till mig. Ja, sa han efter att ha tagit bort plastpåsen som det rann blod ur. - det blöder ju lite grand men det är inget som är livsfarligt, du dör inte av det. Nä, det trodde vi väl inte heller, då hade vi väl inte väntat och väntat och väntat.

Vad tror du själv har hänt sa han....???

Det var då min älskade M fick ett utbrott. Hon har blivit opererad, har det inte framgått  ? nu blöder det ur såret. Hon är inte läkarlegitimerad, jag trodde det var du som var det. + att han sa en del annat som jag inte vill återge här.
Dr blev inte så glad på honom precis, frågade om vi trodde han hade lekt hela natten och inte orkat ta hand om mig bara. Tyckte att M var ironisk.

Fick gå in som skiljedomare och sa... snälla dr, vi har inte ätit, inte druckit, jag har varit sövd, är skittrött. Bara gör ngt så jag får åka hem. Jaaaaa, sa han... det kan ju vänta till i morgon så kan du gå till ortopeden då. Eller så kan vi ta av gipset och titta...... *SUCK*

Så till slut åkte gipset av. Blodet rann i gipset, det var geggigt och kletigt. Tvättades rent av två sköterskor som inte förstod att vara lätta på handen. Jag var dyblöt av kallsvett innan de var klara. Sen tog det ytterligare en timme innan dr tittade in och sa att det kunde gipsas igen. Det blev kalkgips, som de sågade upp och en lade linda runt. Detta var om benet skulle svullna. När vi gick hem ägnade han inte M en blick. Sade till mig att han skulle tala med min dr som opererat mig. Han skulle vara på mottagningen på fredagsmorgonen. Jag kunde åka dit och sätta mig vid 9 och vänta sa han.

Vi åkte hem fram morgonkvisten. Kunde nätt och jämt ta mig upp i lght. Kallsvetten forsade och jag trodde jag skulle svimma. Till slut in i sängen och somnade av smärta och utmattning.

Ringde kl 9 till ortopeden och sade vad som hänt, och att akutdr bett mig åka dit och sitta o vänta. Men det sa sköterskan att det var dumt, kom kl 10 så tar dr emot dig. Kanske får du vänta en stund.

Så upp och iväg igen. Hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Gipsteknikern kallade in mig vid 1015, av med gipset, och det hade kommit mer blod. Dr M Åström (som opererat mig) och sköterska kom in, förklarade lugnt och sansat vad som förmodligen hade hänt, men att nu hade det iaf slutat blöda. Han tittade och förklarade exakt vad han hade gjort, hur det sett ut osv osv. Han hade öppnat på 2 ställen denna gången för att komma åt benbitar och för att kunna sätta skruvarna bra.
Han inger förtroende, man känner sig trygg och omhändertagen, ingen stress.

Sköterskan tvättade så försiktigt att det knappt kändes. Hon förstod att jag hade ont. Sen på med nytt gips. Hem och sov hela den dagen med. Fullproppad med smärtstillande.

I lördags var jag lite yrslig, men kunde iaf sitta uppe 2 timmar åt gången.

Idag tisdag tar jag mig fram, men inga långa bitar. Har hållt mig inomhus. Gissa om jag längtar ut i friska luften.

Stygnen ska tas torsdag nästa vecka. Då ska jag träffa dr M Åström igen. Han vill titta och se hur det ser ut. Det känns bra tycker jag, att han kommer vara där.

Tills dess, bokläsning, filmtittning, sova, surfa lite, sova igen.

Ha det gott alla ni andra. Njut av att kunna röra på er och få in frisk luft i lungorna.

Som min chef sa när vi talades vid förrförra veckan. Den friske har många önskningar - den sjuke har bara en.
Så sant så. Vill bara bli bra. Tänk att kunna ta en promenad. Min fot har varit inpackad i stort sett sen ca andra veckan i mars. Tror det blev en vecka utan bandage, precis innan operationen då aircasten åkte av, och sen 30 april har det varit gips och kryckor.

Men, men jag ser ljuset i tunneln. Det kommer bli bra. Det måste det. Så det så.



"De värsta såren är de, som inte blöder"