Acceptera och köpa läget

Var tillbaka på sjukhuset i onsdags för att kolla lilla foten.
Gick därifrån med tårarna rinnande nedför kinderna.
Fick ringa till jobb och kompa bort de sista 3 timmarna av mitt arbetspass, fanns inte en chans att jag skulle klara att jobba mer den dan.
Foten läker INTE.
Den dr jag träffade trodde att ytorna på benbitarna är för släta för att kunna fästa i varandra.

Men eftersom specialisten Mats Åström, han som opererat mig, måste få vara den som fäller domen, så ska jag till honom på torsdag. Dr Mattias som jag träffade i onsdags sade - han måste hitta en lucka och ta emot dig, annars får han stanna klockan och klämma in dig.
Låter inte så betryggande tycker jag. Låter som det är viktigt att Mats får titta själv.
Så på torsdag åker jag ner till Trelleborg och får besked vad som ska hända nu.

Mattias trodde kanske att man öppnar upp foten igen,  ruggar upp ytorna på benbitarna, + ev tar en bit ben från höften och lagar med. Då sade jag till honom - kan ni inte bara lika bra skjuta mig, här och nu.

Ja, jag var/blev desperat.
Gör vad som helst bara foten blir hel. Kan käka mediciner el vad som krävs.

Vi åker till Thailand om 4 månader, el har iaf planerat att göra det, 5 veckor i paradiset. Nu börjar den resan ligga i farozonen, om de opererar, hinner det läka då ?
Har sett fram emot denna resan hela sommaren när jag satt med trasig gipsad fot, och när jag nu inser att kanske kanske det inte blir nån resa, ja då rasade allt.

Men det är ju bara att acceptera och köpa läget. Ha tålamod.

Hade jag varit ett boskap, hade de skickat mig till slakt.

Min fina chef ringde och pratade med mig i onsdags-em, undrade hur det gått, stackars honom som fick lyssna på snörvlande och forsande tårar (tror nästan tårarna hördes). Han ringde igår igen för att kolla hur jag mådde.

Nu försöker jag förtränga detta tills på torsdag. Kanske Mats Å, har nåt knep i bakfickan som ingen annan känner till. Som gör att foten läker fortfort.

Inatt väntar jobb, och långpass på söndag. Då går tiden fort iaf.

Stackars älskade fina M som oxå längtat länge efter att vi ska få resa. Han har tröstat mig under sommaren och sagt, gumman när vi är i Thailand har du glömt detta.

Trevlig helg till er alla.



"Tålamod är hoppets dotter"