Veckan som gått.

I måndags fick jag besök av en god kär vän från Halmstad.

Vi drack vin, åt, drack mer vin, pratade, åt äpplekaka, drack mer vin och pratade. Och så fortsatte vi ända tills onsdagen. Det var riktigt mysiga dagar. Tack kära TANT för att du kom ner och förgyllde min tillvaro.

Jag ringde o pratade med försäkringskassan o frågade om de hade tagit beslut så att jag kunde få börja jobba. Men NEJ de hade ännu inte beslutat om jag kunde få ersättning för taxiresor till jobb. Det var som jag trodde innan. Min fot/mitt ben hinner läka innan de tar nåt beslut. Det är helt sinnessjukt. Jag ringde dit 8 febr första gången. Till råga på allt sade hon: - vi får se om du får ersättning för din sjukskrivning. Man brukar inte vara sjukskriven så länge som du har varit för det som drabbat dig.
Jag har ju velat börja jobba sen den 8 febr !!!! Men då deras kvarnar maler långsamt så blir jag frisk innan de är klara. Tror jag kan få börja köra bil i veckan. Jag har numera inte mkt förtroende kvar för FK det måste jag tyvärr erkänna. De kanske skulle ta beslut i veckan som kommer. Min sjukskrivning slutar på måndag. Är detta klokt ???

Hur som helst. Jag har en fin arbetsgivare som nu (i onsdags) sade: Vi betalar din taxi till o från jobb om du kan komma och jobba dina nattpass i helgen.
Det blir billigare för dem än att ta ut ngn på övertid att täcka de pass jag är borta. TACK för att det finns de som har sunt förnuft.
Tyvärr så har taxibolaget inte kunnat hålla det de lovat. Jag förbeställer bil, men de kommer inte. Har funkat 1 gång av 4. Trist.

Så jag har jobbat fm i torsdags. Natten som gick jobbade jag och ska även jobba kommande natt. Äntligen tillbaka till vardagen.

Älskade M kom hem i gårkväll vid 1930 efter att ha verit borta sen tidigt i måndagsmorse. Så vi fick ju nästan 2 timmar innan jag skulle iväg.

Var med Lucas på djursjukhuset i går-fm (tack kära mamma för att du skjutsar mig dit jag behöver komma). Hans tumör på mjälten har växt yttepyttelite sen förra undersökningen för en dryg månad sen. Veterinären lovade att Lucas inte känner av sin tumör, den gör inte ont. Det som kan hända framöver (till 99%) är att det börjar blöda i magen på honom om tumören växer för nära nåt blodkärl. Då blir han trött och hängig. När det blir så, så får han somna in. Nu njuter vi av de dagar, veckor el månader han har kvar. Han är ju pigg som attan, trots att han fyller 13 år den 25 mars.

Idag håller jag tummarna för att vinna lite på V75, eller lite, jag vill vinna mycket.

Önskar er alla en fin lördag och en fortsatt fin helg.

Kram Cecilia

"Personligt besök uppskattas mer än översända hälsningar"