Lite positivt iaf...

Här har det inte hänt så mkt sen sist.

Var i Stockholm en vända i helgen på 50-årsfest, själva festen var i ute Täby. Jag kände 2 av de ca 50 som var där, inte ens han som fyllde hade jag träffat. Ja, och så känner jag ju älskade M förstås som var med, det var ju hans vänner, sen hans liv i Stockholm.

Vi bodde på hotell inne vid Norra Bantorget i centrala Stockholm, i en svit minsann. Trevligt värre. Lite kompensation sen i vi var uppe mellan jul och nyår. Då svämmade hela badrumsgolvet över av avloppsvatten då vi duschade, INTE fräscht. Så nu blev vi uppgraderade, fick stort fruktfat på rummet på lördagen och frukost på rummet på söndagen. Kan man kalla service.

Iaf festen var ganska trevlig, men lite konstigt blir det då alla känner alla och man själv känner 3 st. Och nog f-n mitt under middagen fick jag så ont så ont och sen en blödning, ganska kortvarig. Tror iofs inte att så många märkte ngt. (Skyllde på ryggont) Men hur kul är det ?

På söndagen var vi trötta och låg och slappade tills frukosten kom 1030. Med helt fel saker mot vad vi beställt. Så de fick komma igen med nytt. Efter en tur på stan så åkte vi ut till Bromma och fikade i ett par timmar och väntade på flyget.

Jobb igen i måndags och jag skulle nu börja jobba 100 %. Hur trött kan man bli som människa egentligen? Helt slut, orkade inte göra nånting på kvällen när jag kommit hem. Låg som en degklump i soffan och undrade hur jag skulle orka ta mig in i sängen.
Tisdag lika trött. Igår ngt lite bättre, tog en lång promenad när jag kom hem i det vackra vädret. Det piggade upp lite.

Ringde också till sjukhuset igår igen. What's new?..Hej det är jag...igen.... vill man nästan lägga till.
Talade om hur jag har det med min smärta och blödningar. I lördags på festen. Natten mellan måndag och tisdag. Igår fm på jobb. Pallar verkligen inte med detta. Fungerar snart inte som människa längre. Det tar enormt med energi och så gör mig skittrött, och dessutom lite rädd, ibland mer än lite rädd om jag ska vara ärlig, och det ska man ju.

Den söta rara sköterskan jag pratade med, lovade prata med ngn dr och ringa tillbaka. Det gjorde hon också och hade då pratat med en av de mest erfarna läkarna som jobbade den dagen. De kan inte förstå det. Hon lovade iaf att "min egen dr"...det lät något det... MIN EGEN !!! (han som opererade mig alltså) jaja han skulle iaf ringa mig ngn gång antingen torsdag el fredag.

Idag hade vi gruppdag på jobb, satt i stor genomgångssal och DÅ ringde dr, så fick smita ut !!! YES YES YES..... bara att han ringde kändes som ett lyft, han är SÅ svår att få tag på. Han beklagade så mkt att inga svar ännu finns på mina biopsier, men han berättade iaf att det cellprov som togs på livmodern vid ett av mina akutbesök inte visade på ngt onormalt. JÖSSES VAD SKÖNT !!!! Han lovade att eftersöka mina biopsisvar och återkomma nästa vecka.... Ojoj, vad man ska gå och vara nervös nu då i nåra dagar. Hoppas, hoppas att han får besked. Efter att besked kommit ska han ta beslut om vad vi ska göra med mig och mina dumma smärtor och blödningar.

Så lite positivt var det iaf idag.... Jag är såå glad. Känner knappt att jag är trött ikväll.... Firade med ett glas rött vin till maten.





"Det heter inte 50-åringar längre. Det heter återanvända tonåringar"