Stroke

Nr det mesta lugnat ner sig så slog stora bomben ner.

Min pappa fick en stroke i söndagsmorse.

Han är 85 år, och har i 15 år gått med 2 kryckor sedan ett diskbråck (som missades av sjukvården) i nacken ställde till det med balansen för honom.

Han väckte mamma i söndagsmorse och sade, jag har ingen känsel i vänster sida. Det blev ambulans in och massa undersökningar.

Som tur är så släppte det mesta redan under dagen i söndags. Men han har inte full styrsel och kraft i vänster arm, och eftersom han redan sen tdigare gick dåligt så är det ju skruttigt med gåendet nu.

Han kan ta sig fram med rullator och om någon går vid sidan om honom och stöttar.
Trots det sade de i går att han snart skulle få åka hem.

OCH HUR SKULLE DET GÅ TILL UNDRAR JAG.

Han måste väl för böveln kunna gå själv och ta sig till tex toa när det behövs.
Men det är in och snabbt ut med patienterna igen.

Han är ju dock en klok man och sade själv. NEJ NEJ NEJ, jag kan inte åka hem nu. Så nu verkar det bli ett korttidsboende först med mycket rehab, innan han kommer hem.

Man vet ju att det kan hända och att föräldrarna är gamla, men det är likförbaskat jobbigt när det händer.

Idag ska jag och älskade M börja träna på ett nytt gym som ligger 7 minuters gångväg hemifrån. Nu får det vara slut med dallret som hänger här och var på kroppen. Älskade M har bara fått en liten mage, men vi kvinnor berikas ju ofta med runda höfter, gäddhäng och dubbelhaka.

Usch usch usch, nu måste det bort.

Ha en fin dag



"Du vet att du är gammal när din rullator har en krockkudde"