Kör huvudet hårt i väggen.

Ovanstående rubrik hänför sig till ett samtal jag hade med vårdplaneraren i kommunen. Hon kallar sig biståndshandläggare.
Jag frågade henne hur hon kunde tycka det var lämpligare att skicka hem min pappa, än att han fick komma på ett korttidsboende med rehab.
Jag gör det som är bäst för din pappa svarar hon.

Och hur kan hon veta det ? Hon har träffat honom i 20 minuter. Man blir fan i mej både trött och förbannad. Jag försökte prata med henne men varje gång jag pratade så avbröt hon mig, och då menar jag varje gång. Så till slut sa jag till henne att du verkar ha mycket viktigt att säga så prata på du, men när du är klar så får du vara snäll och lyssna på mig. Men då tyckte hon inte det var lönt att prata mer, för vi kom ingen vart ändå.
Du får tycka vad du vill sa hon, men nu har jag tagit ett beslut och det tänker jag inte ändra på.

Hur kan man inte själv känna att man är fel person på fel plats ?

Själv har jag dragit på mig en lungiflammation (lightvariant), gick länge och var andfådd och trött. Till slut fick jag masa mig till doktorn. Och då sa han att 1-2 dagar till så hade du varit rejält sjuk. Lite penicillin så ska det nog snart bli bra.

Nåt som iaf får mig att må bättre är min lilla V75 rad jag satte ihop i fredags. Vi är 11 tjejer som spelar ihop i ett bolag. Satsar vars en hundring i veckan. Igår blev det 16 st femmor som gav drygt 1800 kr/st. vilket i slutänden gav en vinst på drygt 29000 kr. Tack för den, säger jag, och ler.

Nu ska jag ut i köket och grädda mina frukostbullar som stått och jäst ett tag.

Njut av fina vädret, och förresten tack till er alla som kommenterade så fint, varmt och stöttande i mitt förra inlägg. Stor Kram till er alla.




"Bättre köra huvudet i väggen än att aldrig använda det"