Besked

Påsken är slut och jag med.......

Var ju äntligen hos dr på besök i torsdags efter mycket mycket tjat från min sida.
Fick reda av sköterskan på tisdag innan påsk då jag ringde, att svaren på mina biopsier hade kommit. De hade kommit REDAN 17 mars, jag ringde den 30 mars och då hade ingen gett mig besked om att svaren var komna!?!?
Grrrarghhghg... *suckar djupt*.... om jag inte hade ringt då... hade jag nånsin fått reda på biopsierna då ??
Nåväl jag fick komma dit i torsdags och träffa dr för jag gav mig inte förrän sköterskan fixade en tid till mig.
De sade att dr hade skickat ett brev till mig på måndagen, men det har iaf inte kommit fram än, (idag 1½ vecka senare), så det där tror jag vad jag vill på.

Jaja, vi pratade en stund och tog en undersökning till. - Allt dumt är bortopererat ur min kropp.... eller iaf från underlivet....huvudet är ju fullt av dumma ideer och dumma infall då och då.
Puuuuhhhh säger jag...allt borta.. inget dumt kvar på ngt av proverna... man har svårt att ta in det på nåt vis. Ävern om jag bestämt mig för att det ju var så. Det blev ett antiklimax på nåt sätt. Jag kände mig helt jävla tom (ursäkta svordomen) när jag gick därifrån. Ville liksom se det där brevet...svart på vitt inte bara några latinska termer på hans dataskärm.

Men nu är det så iaf...... jag är av med det dumma = frisk ?? Fysiskt ja, men psykiskt har jag inte hunnit ikapp än !!



Det har varit känslosamma dagar efter beskedet. Ibland när jag berättat för folk har tårarna strömmat, trots att man egentligen är skitglad och lättad. Konstig reaktion !
Nästan som man bryter ihop lite igen...av lättnad nu dock... och jag har blivit sjukt lättrörd efter denna pärs. Kan gråta för minsta lilla.
Samtidigt finns den där tomma konstiga känslan... jaha.. och nu då ? Ska allt bli normalt nu... återgå till det som en gång var, eller vad händer ?? Kan inte reda ut det än.... tom tom tom.....vakum...tom

Nu ska vi bara bli kvitt det onda som sitter kvar och gör ont ont ibland....
Men det har vi ingen förklaring på än.
Vid 47 års ålder då andra får sluta med P-piller ska jag börja igen. Fick nån sort som hade ett litet litet tillskott av östrogen som kanske kan bidra till minskad smärta.
Är ju beredd att prova det mesta snart. Man blir lätt desperat.

Började träna så smått direkt i torsdags på min hyrda motionscykel, modell med många program. Har fasen inte tränat ett skit sen jag "blev sjuk". Och det både syns, och känns. Usch...nu ska jag jaga kg på flykt.

Fortfarande blir jag sjukt trött emellanåt. TRODDE jag var pigg idag tex. Tränade på hemväg från jobb och gick sen en runda med Lucas när jag kom hem. Och nu sitter jag här och orkar inte flytta mig från soffan. Hela kroppen värker och skriker av trötthet. Men huvudet är hyfsat piggt.
J-la kropp...kom igen nu.... vi är ju "friska"....men den fattar väl inte heller det... stackars kropp.

Nu blir det en film och ryggläge i soffan, sen ska jag försöka ta tag i att ta mig in till sängen vid sovdags.



Underbar onsdagskväll på er

// KRAM Cecilia





"Som frisk har man tusen önskningar, som sjuk hara man bara en"