Gäster och återbesök

Veckan har runnit förbi i bara farten.

I torsdags kom M:s pappa med fru ner från Uppsala på besök, i fredags tog vi alla en tur till Österlen via småvägar, vände på musteriet i Kivik och tog oss hem andra vägar. En mysig heldagsutflykt. Väl hemkomna avslutades dagen med att vi mumsade i oss 2,5 kg Vätternkräftor och hemgjord västerbotten(ost)paj. Okej då, en och annan snaps slank ner oxå.



På lördagen var M ute och fiskade och avslutade med whiskeyprovning, vi andra tog det bara lugnt.
I Söndags var det familjemiddag, mina föräldrar kom hit och så käkade vi urgod kronhjortsfile´.
Igår körde Uppsalaborna vidare, de tog en tur via Danmark innan de skulle styra kosan norrut igen.

Jag var på sjukhuset i förra veckan och skulle ju kallas på nån specialundersökning. Det skulle vara ca 4-6 veckors väntetid. Men när vi var ute och körde i fredags så ringde de från sjukhuset och undrade om jag kunde ta ett återbud som i går måndag. Det står här på lappen att det skulle göras så fort som möjligt sa hon som ringde.
Jovisst det gick ju bra så kl 14 igår skulle jag infinna mig och anmäla mig för vidare instruktioner.

Eftersom det var så fint väder i går så tänkte jag att jag skulle ta en cykeltur till sjukhuset, det är ju inte precis långt dit. (tar max 10 min med cykel, och då ska man cykla långsamt)



Jag anmälde mig och fick veta att jag skulle gå en trappa upp till ultraljudsavdelningen. Där visades jag direkt in på ett rum och så var det avklädning som gällde.

Dr som kom in, en manlig sådan, dessutom hyfsat snygg...:) talade om att han skulle göra några olika typer av undersökningar. Och att oavsett vad han hittade eller inte hittade så skulle jag inte få veta några reslutat där och då. Det skulle min dr ta med mig senare i veckan el nästa vecka.
Till början gick det bra. Men på slutet skulle de undersöka livmodern lite närmre. Då tog de en lång nål (minst 5 cm) som satt fast i en slang och körde in i livmodern, och det gjorde ont vill jag lova. Sen skulle de spruta in koksalt via den under tiden han kollade med ultraljudet. Herrejösses vad det spände och gjorde skitont. Men men, efter ett tag tackade han för mitt tålamod och sade att nu var det klart.

Han rådde mig att vila en stund på em för att minska blödningarna efter undersökningen. Jag gick halvt dubbelvikt ut ur rummet och tänkte att det släpper snart. Men det gjorde det inte. Hur jag kom upp på cykeln vet i fasen. Trodde jag skulle svimma innan jag kom hem.

Blodet fullständigt rann av mig när jag kom hem, och jag tog 2 värktabletter och kröp ner i sängen. Där domnade jag bort och vaknade inte förrän M kom hem och tog tag i mig och skakade min axel, nästan 3 timmar senare. Kände mig fasen halvt medvetslös. Inte så kaxig igår kväll inte.

Idag är det som om jag stått mot en vägg och en bil kört på mig i höjd med underlivet. Eller fått ett par rejäla smällar. Och nu idag är det riktiga "hugg" emellanåt. Känner mig ganska mör och manglad får jag säga. Så jag hoppas verkligen att de får ut nåt av denna undersökningen.

Har jobbat idag, men inte svängt flygplan. Har bett att slippa det i morgon och övermorgon oxå. Så ska fixa med andra arbetsuppgifter. Skönt med sådan arbetsgivare. Jag känner mig ju liksom inte sjuk, bara mörbultad och inte helt hundra alert.

Nu ska jag inta ryggläge och titta på en film.

Ha det bäst alla // Cecilia



"Personligt besök uppskattas mer än översända hälsningar"